Bara problem. 07 februari 2011

Andra dagen i nya lägenheten.

Först retade vi oss mest på spackelmissarna. Målaren som var här var övertygad om att det inte är en yrkesman som har målat, trots att det är sagt att det är så. Anledningen till att vi anlitade honom var att förre ägaren helt plötsligt ville ha tillbaka fästet till teven som hade suttit på väggen. Han hade sagt att vi kunde behålla det men när vi väl hade fått nycklarna ville han ha tillbaka fästet. Fyra hål stora som femkronor och en del av tapeten följde med när vi skruvade ned fästet. Således måste vi måla på ovanvåningen trots att vi inte hade tänkt göra så.

I alla rum har golven glipor och lister är för små eller sitter snett, trots att lägenheten bara är fyra år gammal, och att det skall vara yrkesmän som har gjort allt. Det är sådant som man inte ser när man går på visning i en lägenhet full med möbler och visst har vi retat oss lite men inte mer än att vi har klarat av det. Hållaren till duschen är sönder och tvålkoppen som är fastskruvad i väggen trillade av igår, då började vi reta oss lite mer.

Idag visade det sig att lampan i badrummet inte går att skruva fast rakt eftersom hålen sitter fel. Henrik skruvade och fixade och svor och jag gick till kylen för att hämta en öl som vi skulle dela. Varken kyl eller frys verkar fungera. Vi sätter oss på golvet, svär och ögonen tåras av ilska. Henrik ser sig om, stirrar på listen under diskmaskinen och hasar sig bort dit.

”Fan vad konstigt det ser ut”, säger han och tar tag i den. Listen lossnar. ”Faaan!”

Vi sätter oss på golvet igen.

”Vad tittar du på?” frågar Henrik.

”På eluttagen”, säger jag. ”De sitter snett nästan överallt.” Vi har över 10 eluttag bara i vardagsrummet, minst dubbelt så många i övriga lägenheten. Henrik drar fram skruvmejseln.

Nästan inget av eluttagen är fastskruvade i väggen. Nästan alla sitter löst.

Ovanpå allt hade förra lägenhetsägaren en andrahandshyresgäst. Hyresgästen vägrar göra adressändring. Han hämtar sin post i vårt postfack genom att ”stoppa in sina små händer och fiska upp breven.” Inte ens jag kan fiska upp några brev från det postfacket och jag har djävligt små händer.

Var fan ska det här sluta?