jump to navigation

Nu är vi en bra bit på väg! 29 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
Tags: ,
add a comment

Det tog inte mer än en timme, sedan hade Henrik och Mike slängt upp fjällpanel på kortsidan också och Hans hade fyllt släpet med kasserat virke.

IMG_0624 (Medium)

Det var en gång en brun stuga …

IMG_0622 (Medium)

… som revs; byggdes om och målades röd!

IMG_0625 (Medium)

Annonser

Panelen är på plats! 28 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
add a comment

I två dagar har jag och Hans stått och grundmålat fjällpanel. Jag är glad att jag har fått hjälp för dels har det gått mycket snabbare att måla och dessutom är det mycket trevligare när man är två som gör det.

När vi hade stått och målat en stund så kom Mike plötsligt förbi. Han stod en stund och tittade på oss, rökte två cigaretter och drog sedan ut den stora sågen från stugan. Så mätte han lite, tittade lite, sågade lite och pang; så hade hälften av stugan fått en ny yttervägg – redan innan Henrik kom hem från jobbet. Det gick skrämmande fort.

Nu har vi yttervägg på hela långsidan av stugan och äntligen känns det som om korken har dragits ur. Visst är det mycket kvar att göra men det känns i alla fall som att vi är en bra bit på väg. Nu är det kortsidan kvar och insidan också så klart. Sedan är det bara knutarna som skall på plats och lite annat småpill. Antagligen är vi nästan färdiga till min födelsedag. Det känns riktigt bra.

IMG_0607 (Medium)
Välbehövd målarhjälp

IMG_0609 (Medium)

IMG_0611 (Medium)

Mike in action!

IMG_0610 (Medium)

Folk har sagt till mig och Henrik att man måste sätta fjällpanelen uppifrån och sedan gå nedåt. Idiotiskt, tycker Mike. Om det är snett är det ju bättre att det blir det där uppe än där nere.

IMG_0612 (Medium)

Henrik ser fundersam ut …
IMG_0616 (Medium)

henrikmike (Medium)

Rabarberpaj 27 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

Den stora fördelen med att ha sommarstuga är nog att vi har tvingats lära oss att laga mat. Nu har vi inte längre caféet i huset bredvid, kinakrogen i nästa kvarter och vår stammisrestaurang med billig mat innan klockan 18, fem minuters cykelväg ifrån hemmet. Här har vi istället en minibutik där en liter mjölk kostar fjorton spänn och i och med det blir vår månadshandling på ICA Maxi till veckohandling – precis som för alla andra normala människor som inte låter månadslönen ätas upp av restaurangbesök.

Så länge det är sommar går det bra att grilla och det är inte så svårt som jag alltid har trott. Och med riktig mat och lite grönsaker har jag klarat av bedriften att gå ner nästan fyra kilo. Det är djävulskt bra för att vara jag.

Vi har rabarber i trädgården och varenda jäkel som har kommit hit har tittat på dem och sedan på mig och med ett stort leende utbrustit:

”Nej, men titta! Rabarber! Då kan ju du göra rabarberpaj, Emma!” Sedan har de liksom insett sitt misstag, tittat lite ursäktande på både mig och Henrik och sedan frågat om vi har använt kokboken som vi fick i nyårspresent/julklapp/födelsedagspresent.

Kokböcker har vi många av nu. Det är vida känt i vår bekantskapskrets att varken jag eller Henrik kan tillaga något mer kulinariskt än att koka snabbmakaroner och värma färdiga köttbullar i mikrovågsugnen. Men nu måste man bara öppna de där kokböckerna och idag fick ett megaryck.

Joakim kom förbi för att låna en kofot. Han rynkade på ögonbrynen och sniffade lite i luften.

”Gör du varm choklad eller varför luktar det sött här?” frågade han och jag kunde knappt sluta le när jag replikerade:

”Nej, jag gör rabarberpaj!”

Han såg förvånat på mig och sade sedan att det var ju lite synd. Han trodde inte att jag kunde så han och Therese hade planerat att komma över med en pajform, ta rabarber från våra rabatter och tillaga rabarberpaj åt oss allihop. Jag svarade att det får han kanske göra i alla fall. Jag har bara bakat två gånger i hela mitt liv.

När Henrik kom hem från fallskärmsutbildningen och jag drog fram pajen så såg han mycket skeptiskt på den och bara för att liksom släta över sin förmodade reaktion över att den antagligen skulle smaka apa så sade han:

”Jag tycker inte om rabarberpaj, bara så att du vet det, men jag kan ju smaka lite i alla fall.”

Men Henrik åt och tyckte att den var jättegod och sedan kom vi fram till att det kanske inte är så förskräckligt svårt att vare sig baka eller laga mat. Bara man vågar så kan det ju faktiskt inte bli mer än fel. Och oftast blir det ganska bra. I alla fall nu när vi är tvingas till att öva.

Bilder från renoveringen 26 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
1 comment so far

Nu består inte längre vårt framtida sovrum av enbart tak, golv och däremellan pinnar.

I fredags när Henrik var på jobbet målade jag fjällpanel. Det är klart både svårare och tråkigare att måla panelen när den ligger på marken än när den sitter på stugan. Jag var så nersölad med rödfärg att Henrik garvade åt mig när han såg mig.

På kvällen sågade jag reglar och Henrik skruvade upp dem. Jag är inte bra på att skruva. Hur jag än gör så får jag inte in skruven i träet och skulle jag mot förmodan lyckas få in någon skruv så tar det tio minuter och efter det är skruven sned, bitset har gått av och jag har ont i armarna. Vad jag däremot tycker är riktigt roligt, är att såga. Det tog sin lilla tid innan jag äntligen vågade ta tag i handtaget till den där monstruösa maskinen, trycka in knappen och så kötta sönder de där faktiskt ganska tjocka reglarna. Det går hur lätt som helst och är skitroligt. Vad som är mindre roligt är att mäta. Jag mäter sämre än vad en treåring gör och jag svär och fräser en lång stund innan jag äntligen vågar sätta sågen i trästycket.

”Om du sågar måste du mäta också, annars är det ju ingen vits att du sågar”, säger Henrik. ”Om jag måste mäta åt dig så kan jag ju lika gärna såga också.”

Sedan bestämde jag mig för att det var så pass roligt att såga att det var lika bra att se till att lära sig mäta. Ibland fick jag såga lite extra, eftersom det blev fel, men det gjorde inte så mycket. Jag råkade i varje fall inte mäta så att det blev helt galet.

Efter en stund började det att regna. Det gör det mest hela tiden men att man blir blöt gör inte så mycket; värre är det med byggandet. Regnar det alldeles för mycket kan man inte bygga alls, men regnar det lite mer lagom så får man häfta fast några presenningar som man ändå trasslar in sig i hela tiden. Under loppet av trettio minuter, halkade jag i samma lerpöl tre gånger.

Så hjälpte Joakim till att isolera och häfta upp vindpapp och sedan kom Hans och stannade tills elvatiden på kvällen. Snart är vi färdiga med byggandet, tänker jag. Om bara tiden kunde räcka till och det hade slutat regna.

Här kommer några blandade bilder från vår renovering:

Så här roooligt är det att tvätta fasaden med målartvätt

Så här roooligt är det att tvätta fasaden med målartvätt

Henrik står på stege och tvättar där jag inte når

Henrik står på stege och tvättar där jag inte når


Falu rödfärg så klart!

Falu rödfärg så klart!

Oj, så rött det blev! Ska det verkligen vara så här? Det kan väl inte bli snyggt? Grannen har ju mycket mörkare och blankare färg. Den här är ju matt!

Oj, så rött det blev! Ska det verkligen vara så här? Det kan väl inte bli snyggt? Grannen har ju mycket mörkare och blankare färg. Den här är ju matt!

Jo, men titta! Det blev nog ganska bra ändå!

Jo, men titta! Det blev nog ganska bra ändå!

Nästan färdig med ena sidan!

Nästan färdig med ena sidan!

IMG_0569 (Medium)

Så här såg det ut under dörren när eternitplattorna hade tagits bort.

Så här såg det ut under dörren.

Linus sågar bort balken under huset

Linus sågar bort balken under huset

IMG_0575 (Medium)

Att byta balkar och plintar under stugan är inte det lättaste ...

Att byta balkar och plintar under stugan är inte det lättaste ...

Jocke och Linus hjälper till att sätta in det sista fönstret.

Jocke och Linus hjälper till att sätta in det sista fönstret.

Det nya fönstret är på plats!

Det nya fönstret är på plats!

Javisst går det att bygga även när det regnar! Står man under plasten blir man inte heller så himla våt.

Javisst går det att bygga även när det regnar! Står man under plasten blir man inte heller så himla våt.

Jag drar bort fjällpanel samtidigt som jag försöker balansera på en skranglig stege. Det är inte lätt!

Jag drar bort fjällpanel samtidigt som jag försöker balansera på en skranglig stege. Det är inte lätt!

Vindpappat och klart och sedan uppmätning av fjällpanel (ja, vi vet att man börjar uppifrån; det är bara längden som skall kollas)

Vindpappat och klart och sedan uppmätning av fjällpanel (ja, vi vet att man börjar uppifrån; det är bara längden som skall kollas)

Toalettdörren är snart borta och innan den försvinner helt måste vi ju rista lite i den med kniv.

Toalettdörren är snart borta och innan den försvinner helt måste vi ju rista lite i den med kniv.

"Skynda dig! Det börjar regna snart!" säger Jocke. Henrik får komma till undsättning och skriva färdigt.

Skynda dig! Det börjar regna snart, säger Jocke. Henrik får komma till undsättning och skriva färdigt.

Hepe hjärta Emma 2009. Gulligt va? ;)

Hepe hjärta Emma 2009. Gulligt va? 😉

Natt 26 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

De låser bommen till parkeringen på kvällarna så jag följde Hans till bilen igår kväll så att han kunde köra ut. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att gå ute vid stugorna om natten. Mörkret är svart och utan ficklampa ser man ingenting alls. Med ljuset från Henriks starka bygglampa riktat mot marken växer sig skuggorna från buskar och staket till flera meter höga monster som krymper ihop och försvinner när de äts upp av ljuset. Gruset knastrar under fötterna. Stannar man upp och lyssnar, är tystnaden nästan öronbedövande.

Jag sov ute på altanen i natt. Jag har svårt att somna om kvällarna. Det har jag alltid haft. Minuterna blir till timmar och jag kan inte sluta titta på klockan. Så har det alltid varit men är man i stugan blir det aldrig riktigt så jobbigt som inne i stan. Man ligger där på altanen, känner vinden smeka ansiktet; kanske hör man kattungen, som stryker omkring här, jama lågmält ut i natten och inifrån stugan hörs Henriks långdragna snarkningar. Två stjärnor lyste på himlen och jag stirrade på dem tills de slocknade och jag inte längre kunde se himlen. Det enda jag kunde se var ett tryggt gråsvart mörker. Det gör mig lugn och fridfull, vilket är konstigt. Inne i stan vågar jag knappt gå ner i källaren utan att hjärtat sätter sig uppe i halsgropen.

Bättre sent än aldrig … 22 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Uncategorized.
add a comment

Nu har vi äntligen fått mobilt bredband i stugan och med det tänkte jag lägga upp några bilder från midsommar. Håll till godo:

DSC_0207 (Medium)

DSC_0210 (Medium)

DSC_0213 (Medium)

DSC_0226 (Medium)

DSC_0228 (Medium)

DSC_0229 (Medium)

DSC_0238 (Medium)

DSC_0255 (Medium)

DSC_0306 (Medium)

DSC_0313 (Medium)

DSC_0331 (Medium)

DSC_0353 (Medium)

DSC_0362 (Medium)

Nu är väggarna borta och jag är lika cool som Mel Gibson och Rambo :) 18 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Ute.
add a comment

Nu ser vårt framtida sovrum ut som några stolpar, ett golv och ett hängande tak. Fönstren är borta; större delen av väggarna likaså. Henrik och Mike och Linus jobbade på utsidan medan jag drog ned panelen på insidan. Mot slutet fick jag hjälp av Kajsa.

Det började regna och vi fick avbryta alldeles för tidigt igår. Idag regnade det också så det var inte mycket att göra. Vi får fortsätta i morgon och därmed störa den på området så heliga ”helgfriden.” Henrik har snackat med grannarna. De verkar inte bry sig alltför mycket om vi drar igång motorverktygen vid halv nio. Får hoppas att det stämmer då också.

Jag måste erkänna att det är ganska roligt, allt det här, så länge man själv kan hjälpa till. Annars går jag mest omkring och får krypande, ilande, känslor i kroppen när jag ser Henrik och Mike köra tigersågen i väggen eller dra bort bärande bjälkar. Egentligen trodde jag att jag inte skulle kunna någonting alls, men det har varit riktigt kul att måla både invändigt och utvändigt; det har varit skitroligt att dra den fräsande tigersågen genom ett stycke trä eller som igår, stå med hammare, kofot och stämjärn och slå, dra, slita bort panelen från väggen och sedan se väggen mer och mer bli till ett skal för att sedan försvinna helt.

”Tänk vad kul det hade varit att jobba som exempelvis snickare”, sade jag till Henrik i gårkväll. Med slutna ögon hummade han lite som svar. ”Tänk vad kul att bara kunna säga att nu gör vi så här och så här och sedan göra det och att det dessutom blir bra.”

”Du är inte tillräckligt stark eller lång för att bli snickare”, mumlade Henrik halvt i sömnen. ”Dessutom har du ont i din axel.”

Ja, det värkte lite i min axel. Det gör så ibland och jag förbannade mig själv för att jag inte hade tagit med mig mina tabletter till stugan. Fast det var ändå inte så farligt. Jag skulle nog kunna sova i alla fall. Så sträckte jag ut mig över bäddsoffan; det knyckte till i axeln och efter ett för mig nästan öronbedövande knakande så kunde jag inte längre röra vare sig axel, armbåge eller fingrar längre.

Så låg jag där och vred mig fram och tillbaka medan tårarna rann utan att jag kunde göra någonting åt det.

”Säg till om jag skall köra dig till akuten”, sade Henrik.

”Jag skulle aldrig vilja bli snickare”, kved jag som svar.

Det tog en stund innan jag lyckades trycka till axeln mot kanten av soffan, dra till och så knakade och krasade det till. Plopp! Så var axeln på plats igen.

”Det hade varit tufft att vara snickare ändå”, tänkte jag innan jag somnade och sov ända fram till eftermiddagen.

——

”Hörru Rambo!” sade Henrik efter han hade läst det här blogginlägget. ”I natt var det inte riktigt precis som Mel Gibson gjorde i Dödligt vapen då han bara slår axeln mot en dörrkarm och så hamnar den rätt. Riktigt så tuff var du inte. Dessutom tog det ju flera timmar!”

”Men jag fick ju den på plats igen!” svarade jag.

”Tur för dig att du fick den på plats innan vi åkte till akuten. Om jag hade tvingats köra dig mitt i natten och du hade fått den rätt innan vi var framme, så hade jag blivit förbannad. Nu var det ju bara tur i oturen att du faktiskt lyckades. Rambo … tsss.”

DSC00452 (Large)

DSC00454 (Large)

DSC00455 (Large)

DSC00458 (Large)

DSC00456 (Large)

DSC00457 (Large)

Uppdaterat i efterhand #2 16 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Inredning, Renovering, Ute.
1 comment so far

090611

Till köket har vi köpt ett schackrutigt golv i PVC-plast för hundra spänn. Sedan skulle vi bara byta knopparna och handtagen mot svarta dito och kakla, alternativt sätta in plexiglas med tapet under som stänkskydd. Det låter inte så jobbigt, tänkte jag som får nervsammanbrott över varje större ändring som görs.

Så hör jag ljudet av en tigersåg som äter sönder köksskåpet. Henrik ligger på golvet med huvudet under vasken och vita plaströr ligger utspridda omkring honom.

”Ja, alltså, det läcker lite här”, säger han. ”Så jag fick såga upp lite för att se så det inte är massa mögel å skit. Dessutom är ju hela köket alldeles för lågt så vi får inte in diskmaskinen.”

”Det är jättebra arbetshöjd för mig”, säger jag som är drygt en halv meter kortare än vad han är. ”Äntligen kan jag diska och samtidigt nå överallt.”

”Du behöver inte diska nu när vi har skaffat diskmaskin”, säger han.

När jag slutligen hade smält tanken på att hela köket skall rivas ut och började tänka att fan, det är ju ganska bra ändå, eftersom vi nu kan välja precis hur det skall se ut; då börjar Henrik och Mike riva i fjällpanelen utanför vårt framtida sovrum.

”Vi skall bara byta ut några plankor”, till: ”Vi får byta ut alla plankor”, tills idag: ”Äh, fan, när vi är klara här så är bara reglarna kvar; och reglarna skall vi ju ändå byta!”, är en ganska stor ändring i planeringen som alla andra utom jag verkar tycka är hur bra som helst.

”Ni skall väl lägga plastmatta och isolera golvet i sovrummet?” frågar Mike.

”Ja, precis”, svarar jag. ”Eller laminat.”

”Skitbra. Då bryter vi upp golvet också! Det blir mycket enklare så.”

För mig är det oförståeligt hur det kan bli enklare att bryta upp hela golvet, men nu är det ju ändå Mike som är snickare och inte jag. Och dessutom är det väl inte jag som skall göra grovgörat heller för den delen. Jag får väl vara nöjd med att jag har fått stugan röd. Nåja, till hälften i alla fall.

För två dagar sedan målade vi halva stugan röd. Det blev jättefint. Sedan dess har vi tjafsat om knutarna. Jag vill ha vita knutar och Henrik vill ha svarta.

”Vi får singla slant”, sade Henrik, men jag tänker inte ge mig.

Då ställde sig Mike på min sida.

”Klart att knutarna skall vara vita!”

Jag hoppas att det blir så också. Får jag vita knutar så kan de riva hur mycket de vill och bryta upp golvet också för den delen. En stuga skall vara röd och den skall ha vita knutar. Så det så!

Uppdaterat i efterhand #1 16 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Inredning, Trädgård, Ute.
add a comment

090612

Joakim och Therese, som har köpt en stuga fem hundra meter ifrån oss, tipsade om att det var 50 % rabatt på solcellsdrivna trädgårdslampor på Jysk så dit bar det idag. I den första Jyskbutiken vi besökte hade de inga lampor kvar. Men de hade gardiner i likadant tyg som kuddarna i vår soffa och de hade ett sådant där väggur där man klistrar siffrorna direkt på väggen som jag under lång tid har letat efter sedan jag såg ett liknande i någons album på styleroom.se. Vägguret kostade 400 kronor men det var inget att be för. Jag bara måste ha den där klockan trots att vi har sagt att vi inte skall köpa mer saker till stugan den här månaden. Och det är klart att vi måste ha gardinerna också. De var ju i samma mönster som kuddarna!

Så bar det vidare till nästa Jyskbutik och de hade solcellslampor kvar så vi tog två förpackningar. Men oj! De har ju skitsnygga dynor i samma mönster som soffkuddarna och de nyinköpta gardinerna och så for det med ett paket lakan av bara farten. Slurp sade det. Sedan hade vi bräckt den här månadens budget också.

Henrik skulle dra bort eternitplattorna som sitter som skydd runt stuggrunden men det visade sig att de var 80 centimeter höga och nedgrävda i rabatten så han fick gräva upp rosenbuskarna och fylla skottkärran med jord innan han kunde lossa dem, sedan var det bara att fylla igen rabatten igen. Rabatterna runt huset skall fyllas med makadam och istället för planteringar där skall vi ha krukor. Vi fick en gammal rostig mjölkkanna av min far som också skall stå där, men det får bli ett senare projekt. Först skall ny fjällpanel upp och vi skall få ett nytt sovrum. Gud vet när det är färdigt.

Henrik, Mike och Linus skall börja bygga någon kväll nu i veckan och jag får passa Linus dotter under tiden. Det blir nog bra. Förhoppningsvis har de kommit ganska långt med fasaden till helgen så att vi kan måla resten av stugan sedan. Efter det blir det väl svarta – vita-knutarsdiskussion tills någon av oss ger upp och låter den andra av oss vinna och i vinstpresent få måla knutarna ensam i svart eller vitt.

Idéskiss 06 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Trädgård, Ute.
add a comment

En man som har stuga en bit ifrån oss kom förbi för att låna el. Han skulle hjälpa vår granne att klippa en häck.

”Ni borde klippa er häck snart, annars kommer den att ramla”, sade han och innan vi visste ordet av hade han klippt vår sida av häcken också.

Mannen berättade att han hade haft stuga på området ända sedan det byggdes och han berättade att just vår stuga var ganska unik. Vår stuga är en av ytterst få på vårt område som inte är ett färdigt modulhus. Istället är vår stuga byggd på plats av den första personen som fick tillstånd att arrendera tomten. Det förklarar varför det inte finns någon planritning över stugan och det förklarar också varför vår stuga inte liknar någon annan som vi har sett.

Vi har ännu mycket kvar att göra i och omkring stugan. I väntan på svar på vår bygganmälan har vi börjat pula lite i trädgården och nu börjar vi bestämma för hur vi vill att det skall se ut. Nästa vecka är det dags att byta fönster, sätta igen en dörr som inte leder någonstans och sätta upp ny fjällpanel. Kanske blir vår stuga snart röd också. Efter det skall vi sätta in diskmaskin och göra om i köket. Kanske blir vi inte färdiga innan sommaren är slut, men vi är i alla fall på god väg.

Här nedan ser ni vår egenhändigt icke skalenliga idéskiss på hur det kommer att se ut när allt är färdigt:

skiss

Inom några veckor kommer vi förmodligen att ha Internet också. Det börjar bli ohållbart att åka in till stan för att kolla mailen. När vi väl har det, hoppas jag att kunna uppdatera bloggen lite mer frekvent än nu.

”Usch, det luktar gödsel!” var det första min sommarstugehatande mor sade när hon klev ur bilen igår när hon var på besök för första gången. Hon förstår inte vitsen med sommarstuga och hon tycker inte om att vara på landet. Därför kändes det som ett riktigt bra betyg när hon väl kom in i stugan, såg sig förvånat om och utbrast:

”Det här känns ju inte som en stuga! Det här känns som en… som ett…”

”Som ett litet hus!” fyllde jag i.

”Exakt!” svarade hon. ”Här är ju jättestort och inte alls stugit och toaletten är ju jättefin!”

Hon har nog omvärderat sin åsikt om att sommarstugor är trånga förfallna ruckel med mulltoa och utan el.