jump to navigation

Vi som bara skulle köpa en tavelram 29 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

Jag undrar vilka psykologiska experiment man har gjort från IKEA:s sida innan man byggde varuhusen. Även om man har en inköpslista med sig när man går dit så lyckas det alltid slinka ned massor utav andra prylar innan man har kommit därifrån. Det är som om man blir hypnotiserad och inte har en aning om vad man gör varje gång man går där i gångarna med IKEA-kassen i handen. Den här gången skulle vi bara köpa en tavelram.

Vi var på IKEA igår och det måste ha varit det längsta IKEA-besöket vi någonsin har gjort: två timmar! Mot slutet höll både jag och Henrik på att krevera.

Vi köpte nya knoppar och handtag till köket och en tavelram till 3D-tavlan som har legat och dammat under soffan sedan den rasade i golvet efter att vi medelst häftmassa försökt sätta upp den på väggen.

När väl tavlan var på plats insåg vi att glaset reflekterade bort 3D-effekten ur bilden så det var bara att plocka ned den igen och efter att Henrik hade skurit 5 cm passepartout, svurit, fräst och jag tagit över och medelst en sax försökt klippa i det samma; fräst och svurit så höll vi på att ge upp. Sedan vågade jag mig på att använda den urdåliga rakbladskniven som Henrik redan försökt med. Det blev lite snett och vint, men fullt acceptabelt till slut.

De hade rabatt på utgående bestick så vi köpte det också och kunde äntligen slänga besticken som de gamla ägarna hade lämnat kvar. Henrik propsade på nya besticklådor och det var inte förrän vi öppnade lådorna och skulle lägga ned de nya besticken som vi insåg vilket bra köp det var. För vem vill egentligen ha små ankbajsgula nätlådor i plast till sina nya bestick?

IMG_0692 (Small)

Den nya tavelramen – med bortplockat glas.

IMG_0694 (Small)

IMG_0696 (Small)

Porslinsknoppar …

IMG_0698 (Small)

… och handtag i gjutjärn

IMG_0697 (Small)

Ni anar inte hur vi trixade med skafferiet innan det blev som det skulle. Efter att diskmaskinen var på plats hade vi ingenstans att ha lådhurtsen så vi ställde in den i skafferiet. Knopparna tog dock emot dörren så att den inte gick att stänga. Sedan kom jag på den briljanta idén (haha, ja, jag är jättestolt!) att Henrik skulle såga upp dörren för att göra plats åt lådhurtsen. Han var dock inte alls lika begeistrad eftersom dörren inte var i något direkt sågvänligt material. Men visst blev det fint till slut? 😉

Vi skall bara sätta dit en list så att man inte ser dörrens ihåliga innanmäte varje gång man öppnar. Och nej, det är inte Henrik som har sågat snett, skall påpekas; tvärtom har han sågat mycket rakt. Absolut ingenting, och då överdriver jag inte; absolut ingenting i den här stugan är rakt eftersom allt (till och med lådor och köksinredning) är handbyggt och av det kommer det sig att den perfekt raka sågningen ser helt och hållet jättesned ut!

Annonser

Fler bilder … 28 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning, Ute.
add a comment

Knutarna är nu på plats och det är inte så hiskeligt mycket kvar att göra utvändigt på stugan nu.

Det känns bra. Allt invändigt jobb i sovrummet kan vi göra när snålblåst och höstrusk knackar på dörren men innan dess skall så klart nya vindskivor oljas, målas och fästas upp; uterummet skall målas klart och en bräda skall sättas upp än här och än där; men visst: ”man börjar se ljuset i tunneln”, för att citera Henrik.

DSC_0654 (Small)

DSC_0649 (Small)

Vi har köpt en ”väggljusstake” som blev riktigt bra på vår vägg. (När jag berättade det för min mor, anlade hon sin svensklärarröst och talade om att en sådan där ljusstake heter något speciellt, men nu kan jag inte minnas vad det var. Sorry, mammsen!)

Både jag och Henrik blev förälskade när vi såg den där ljustaken och konstaterade att det är märkligt hur lika smak vi har när det gäller inredning. Således hamnade ljustaken på vår vägg innan han hade fått lön trots att vi hade lovat oss själva att inte köpa någonting mer innan dess. Känns det igen? 😉

DSC_0645 (Small)

DSC_0630 (Small) (2)

Samma dag som vi köpte ljustaken stod jag utomhus och målade knutar. När jag kom in hade Henrik dukat fram mat och tänt levande ljus överallt. Synd att det inte ser så mysigt ut på bilden bara …

DSC_0659 (Small)

DSC_0623 (Small)

Jag kom på att jag inte har lagt upp någon bild på den fantastiska klockan som jag köpte för någon månad sedan. Den är så stor att man kan se hur mycket klockan är trots att man är ute i trädgården =)

Jag kom även på att det är ganska dåligt med bilder på hur det ser ut runtomkring stugan. Här är några bilder (fler kommer när vi har fått ordning litet mer på trädgården. Vi har inte riktigt haft tid med det i sommar):

DSC_0597 (Small)

Vår gata

DSC_0594 (Small)

Stigen utanför vår trädgård

DSC_0592 (Small)

50 meter från stugan

DSC_0593 (Small)

DSC_0596 (Small)

Pekka, akta trappan! Vilken trappa-pa-pa-pa? 21 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
1 comment so far

Jag har blivit förkyld; hade feber igår och däckade redan halv åtta på kvällen. Därför hade jag heller ingen aning om att det var någonting som var annorlunda utanför stugan när jag fjorton timmar senare vaknade, helt mosig i hjärnan och skulle gå ut genom dörren.

Upp öppnades dörren och jag gjorde mig beredd på ett strutssteg rakt ut i luften eftersom vi i två månader har saknat trappa utanför stugan. Jag satte ned foten, funderade ett ögonblick på hur annorlunda det kändes under skon och tittade därför ned. Nejmen! Henrik har snickrat ihop ett trappsteg! Det skall bara svartbetsas och finputsas lite.

Det måste vara världens snyggaste trappsteg, tänkte jag, eller så är det så snyggt bara för att jag i två månader har fått klamra mig fast i dörrkarmen och hiva mig upp för att komma in, som det känns så himla bra att ha det där. Tummen upp för Henrik.

Här kommer lite fler före- och efterbilder på köket. Det är lite kvar innan det blir helt färdigt. En täckskiva ska upp, lister skall placeras ut och spikas fast och knopparna skall bytas men det börjar ändå kännas bra än så länge.

Nu står vi i valet och kvalet vad gäller panelen. Skall vi vitlasera den eller är det bra som det är? Vad tycker ni?
(Nu får ni faktiskt kommentera lite. Det är dåligt med kommentarerna trots att så många ändå läser här. Tryck på ”add a comment” strax under rubriken)

IMG_0688 (Small)

Henriks trappa

gammaltkok

Köket före.

IMG_0669 (Small)

Köket efter. Med retrokänsla.

IMG_0680 (Small)

Lampan har vi egentligen lovat bort till Anders men den får hänga kvar tills vi hittar något bättre.

IMG_0670 (Small)

Grytlappar med matchande diskhanddukar från bluebox.se. Aromaterapilampan har vi fått av Mia och Ola.

IMG_0676 (Small)

IMG_0677 (Small)

Reklamtavlorna är egentligen vykort från Malmö Museer

Sagan om de tre diskmaskinerna 17 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning, Renovering.
add a comment

Egentligen var inte alls tanken att vi skulle börja göra om i köket just nu. Vi har tillräckligt mycket annat att göra här innan sommaren är slut ändå och ett kök kan man göra om i till vintern när det är för osäkert väder för att jobba utomhus.

Att köket görs om nu började egentligen med att Henrik kved, halvt på skoj men kanske ändå lite på allvar, om att hans diskmaskin (det vill säga jag) inte riktigt fungerade alltid. En arbetskamrat till Henrik förbarmade sig då över honom och skänkte därför honom en diskmaskin (en riktig alltså; inte en som pratar eller tjatar eller kanske ändå är ganska trevlig för det mesta). Denna (riktiga) diskmaskin hamnade först och främst i det rum som numer kallas för ”byggrummet” men när ”byggrummet” började göras om förflyttades den riktiga diskmaskinen till köket där den stod mitt på golvet, oinkopplad, bredvid en för diskmaskinens räkning utsliten lådhurts. Till saken hör att en likaledes oinkopplad diskmaskin även står hemma i lägenheten och tar upp plats i ett skåp som egentligen skall hysa kastruller och stekpannor. Till följd av detta står dessa kastruller på golvet.

Nu fick den första diskmaskinen (det vill säga jag) nog och blev trasig på riktigt. Diskberget växte och växte och nu stod Henrik där med tre obrukbara diskmaskiner.

Det tog en hel dag, mycket svärande, fyra gånger fram och tillbaka till Hornbach och sedan hade stugan äntligen fått en fungerande diskmaskin.

Vi fick en bänkskiva av Christian (det var han som gav oss diskmaskinen också) så den lades på plats igår tillsammans med plastgolvet som vi köpte för en hundralapp för någon månad sedan. Resultatet blev över förväntan och trots att vi sammanlagt inte har lagt mer än två dagar och 600 kronor på hela köket så känns det som nytt.

Fler bilder kommer vid ett senare tillfälle men här kommer några i alla fall:

IMG_0655 (Small)

Henrik sågar i köksskåpet

IMG_0646 (Small)

Hejdå fula plastmatta!

IMG_0650 (Small)

Mattejp

IMG_0660 (Small)

detalj (Small)

IMG_0665 (Small)

Riddare av Stugan, mössens fasa och nattens beskyddare 14 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
2 comments

Stugan är sänkt i mörker och klockan har för någon timme sedan slagit midnatt. Henrik ligger och andas lugnt i den utdragna soffan i stugan. Den stora klockan tickar nästan ohörbart i takt med mina andetag men annars är det tyst. Nej, vänta lite nu! Ljudet av någonting annat hörs också. Jag blundar och sväljer och kramar om Henriks hand samtidigt som jag tänker att jag inbillar mig.

Det är lika mörkt omkring mig när jag har ögonen öppna som när de är stängda. Nu hör jag det igen: ljudet som jag försöker ignorera; som jag försöker förmå mig tro att det är inbillning. Det prasslar lite, skrapar lite och sedan hörs det omisskännliga ljudet av möss som snabbt kilar omkring på vinden. Jag vet att det är möss. Det är ingen tvekan om det. Vi hade möss som sprang omkring över innertaket på mitt gamla jobb och det lät precis så här. Nu flyttas ljudet. Jag hör det på vinden och nu hör jag hur en mus kilar över golvet. Jag tar tag i Henrik och ruskar om honom.

”VI HAR MÖSS HÄR!”

Det blir tyst. Varenda spår av kilande musfötter är som bortblåst.

Henrik säger att jag inbillar mig. Han håller om mig och somnar. Jag blundar; lyssnar. Mörkret är svart och det enda jag hör är Henriks andetag och klockan som tickar tyst. John Blund strör månsand i mina ögon och jag är på väg bort. Då hör jag hur en mus skrapar i närheten och jag blir genast klarvaken. Jag försöker lokalisera ljudet. Var är den? kanske i väggen, kanske på vinden ovanför mig; kanske på soffkanten alldeles intill mitt huvud.

Jag vrålar ut i natten.

Den tappre riddaren, som skall gå upp om tre timmar för att åka till jobbet, masar sig trött upp ur sängen. Han tänder värmeljus och sätter på musik, kryper ned i sängen igen, borrar sitt enda hörande öra så långt ned i kudden han förmår och håller armarna om mig.

”Sov nu”, säger han. ”Jag skall rädda dig från alla ondskefulla möss. Sov nu.”

Jag blundar och lyssnar. Det enda som hörs är musiken och Henriks andetag. Lågorna från värmeljusen skapar förtröstansfulla skuggor på väggarna. Inte en mus syns i närheten och jag somnar trygg i den tappre riddarens famn.

Riddare av Stugan, mössens fasa och nattens beskyddare

Riddare av Stugan, mössens fasa och nattens beskyddare

Det blir vita knutar! :) 07 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
Tags: ,
add a comment

Henrik har rivit ned innertaket i vårt framtida sovrum och efter det var det dags att krypa upp på vinden. Det har inte funnits någon lucka upp dit så vi trodde så klart att det skulle vara tomt där uppe. Men icke sa nicke!

De människor som en gång i tiden fick för sig att sätta upp takpanel i det där rummet, måste ha varit ofantligt lata; eller korkade. Inbyggt mellan yttertak och innertak låg en hel bal glasull och en hög med fjällpanel.

Henrik har plastat en tredjedel av taket ovanför resten av stugan nu i alla fall och snart skall det tilläggsisoleras. Den gamla isoleringen var alldeles för tunn.

Häromdagen oljade jag in brädor och Henrik drog ett lager vit färg på dem. Vi skall alltså ha vita knutar kring stugan och vita brädor kring fönstren; inte svarta! Så idag, för att fira att jag har vunnit kampen om färgvalet, fördrev vi fredagskvällen med att skrapa bort gammal fogmassa från fönstren (vi har ju köpt dem begagnade) och efter det slog Henrik in brädor runt fönstren. Så var det alltså dags för mig att måla dem och fönsterlisterna vita. Shit, vad snyggt det blev! Vi höll på fram till halv 12-tiden i natt och till hjälp hade vi två bygglampor för att lysa upp så att man såg något så när bra. Grannarna måste ha trott att vi var galna.

IMG_0640 (Small)

Den fula takpanelen är borta!

IMG_0642 (Small)

En del av vinden …

IMG_0641 (Small)

All den här isoleringen skall upp på taket och det blir Henrik som får krypa. Jag tycker faktiskt nästan synd om honom 🙂

En insikt … 01 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
Tags:
add a comment

Vi har båda börjat inse att bygget har börjat tära något på både oss och vårt förhållande. Vårt annars så vardagliga, men ack så viktiga nonsensprat, som vi alltid har haft; har på något vis försvunnit. Från prat av typen: ”Det och det hände på jobbet idag” till en livlig diskussion om viktiga och oviktiga saker som ändock brusar upp våra känslor och älvar vårt blod, har i princip försvunnit. Och plötsligt går vi förbi varandra; tror att vi har sagt saker och tror att vi har bestämt någonting som vi kanske bara har haft i tankarna men inte alls har sagt bara för att det har varit så otroligt mycket annat att göra.

Linus kunde inte ha sagt det bättre än vad han gjorde häromdagen.

Henrik gick in genom altandörren och jag gick ut genom densamma.

”Hej!” sade vi när vi mötte varandra.

”Känner ni varandra fortfarande?” frågade Linus, säkert helt ironiskt, men där någonstans gick det upp ett ljus för oss.

Idag var vi ute och åt på Bakfickan. Det behövdes verkligen. Vi behövde komma ifrån stugan, komma ifrån byggandet och komma ifrån verkligheten på något vis. Vi pratade, skrattade, grälade; och på bara några timmar så fick vi mer energi, mer lust att ta tag i allt igen.

Vi avslutade kvällen med varsitt glas vin under en skimrande, stjärnbeströdd himmel. Vi satt ihopkrupna under en filt medan vinden isande smekte vårt hår.

”Det är fan värt det”, sade Henrik. ”Det är fan värt allt djävla jobb när man bara kan sitta här under en stjärnklar himmel och bara lyssna på tystnaden.”

Jag kunde inget annat än att hålla med honom.