jump to navigation

Övningskörning pågår! 17 november 2009

Posted by Emma Kastell in Renovering.
Tags: ,
add a comment

För att citera min älskade sambo: ”Det kan inte bli bättre: hon kan i alla fall diska till skillnad från dig!”

Jag: ”Vem?”

Henrik: ”Min nya älskling. Hon tjatar inte, kostar mindre i drift och gör det man vill utan att klaga och gör det dessutom direkt och fullföljer arbetet genom att torka efter sig!”

”Vad?!”

”Helt underbart är det! Jag fattar inte varför jag inte lät henne flytta in för 13 år sedan när jag köpte lägenheten.”

Och nu har vi precis övningskört med Henriks nya älskling – och min också för den delen! Hon funkar prima, så nu har vi fyllt henne och hon dansar rytmiskt och sjunger till det värsta heavy metal-bandet på marknaden. Fast det gör ju inget. Disken blir ju ren i alla fall.

Sedan har vi suttit allt för länge med ett provisoriskt stativ byggt av en pall och av högar med Henriks olästa deckarböcker för att få den perfekta bilden på en levande brasa. Tro mig, det är inte lätt och bilden nedan var det bästa vi lyckades åstadkomma innan vi gav upp. Inte allt för pjåkigt, trots allt.

Lite smygreklam: diskmaskinen köptes på:Beko vitvaror. Snorbilligt eftersom de säljer ut märket.

Annonser

Nu kliar det i inredningsfingrarna 16 november 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

kamin
I brist på bättre bild: Här är vår nya kamin – i lägenheten!

Visst saknar man väl stugan lite så här nu framåt senhösten men där är mörkt och ruggigt och vattnentillgången hann vi ju inte riktigt med att ordna innan densamma stängdes av inför vintern. Nu sitter vi ändå här i vår älskade lägenhet och har sakta men säkert börjat inse fördelarna med att inte bo i ett vinternedsläckt stugområde där över 600 med folk bebodda stugor har reducerats till ett par handfulla.

Här i stan har vi nära till det mesta och till alla vänner men efter att ha tillbringat månader med att måla, spackla, skruva, såga, inreda och installera så kliar det givetvis i fingrarna, inte bara på Henrik utan även på mig.

Så vad göra?

Henrik lade an ett nervöst fnitter när han kom på mig med att surfa runt på inredningssajter och bläddra i designtidningar med alldeles för dyra prylar.

”Åh nej, börja nu inte igen! Bort, bort; gå bort från datorn!” utbrast han och sedan pang bom, så var vi båda igång igen.

”Sätta mosaik i köket?”

”Blir det verkligen så bra, tror du? Men byta skåpsluckor?”

”Nej, de är väl inte så gamla?”

”Nja, kanske inte.”

”Lägga nytt golv i halvrummet?”

”Är du inte klok?!”

”Tapetsera om vardagsrummet då? Eller det är kanske för mycket?”

”Vi ska kanske göra något mindre? Byta gardiner?”

”Ja! Diskmaskin?”

”Givet! Något mysigare? Etanolkamin?”

Strax innan vi flyttade in i stugan hamnade det gigantiska datorbordet på vinden. En nedfällbar ekskiva blev fäst i väggen i halvrummet och datorskärmen monterades på väggen medan själva datorn placerades i klädkammaren. Byrån som har stått mot ena väggen flyttades några meter bort.

Nu i brist på stugrenovering så har byrån farit in i sovrummet. Trångt? Javisst! Men snyggt. Och så blev det blocketsökningar till leda och nu har vi två snygga nattygsbord för 350 kronor som matchar sängen och garderoben och den nyligen till sovrummet inflyttade byrån.

En oinkopplad diskmaskin hade vi sedan tidigare men i ett skåp satt ett ondskefullt gasrör som ingen, varken Eon eller bostadsrättsföreningens ordförande, kunde svara på hur vi skulle kunna ta bort så det satte käppar i hjulet. Förra veckan köpte vi en ny litet smalare diskmaskin enormt billigt så nu står den där vit och ståtlig men ännu inte helt inkopplad.

En vackert brinnande etanolkamin, som kostar mer än 40 kr/timme att elda i, lyckades jag inhandla på Jula för en månad sedan. i den premiäreldade vi i dag efter stark insats från Hans som vi lyckades övertala att köpa spisbränsle eftersom vi varit alldeles för lata för att göra det själv efter att Henrik och Mike monterat kaminen för några dagar sedan.

Tack till Hans som köpte bränsle och till Mike som hjälpte till att installera den!

Och ett extra stort tack till Henriks chef som lät honom ta ledigt i tio minuter för att rädda mig när jag stod på Jula med en nyinköpt kamin och insåg att det inte är direkt möjligt att sätta sig på bussen med en kartong som jag knappt kan lyfta.

Förhoppningsvis kan jag lägga upp fler bilder senare …