jump to navigation

Vinterbesök i stugan 12 december 2010

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne.
add a comment

”Heej stugan!” ropade vi när vi besökte stugan igår. Jag har verkligen saknat den och det kändes skönt att komma ut på landet även om vägarna inte var plogade och en halv kilometer grusväg var glashal av is. Ett par meter från stugan fanns en död kattunge som nu låg kall och stelfrusen och död på grusvägen nu när snön har töat bort.

Jag skrek som en gris och sprang som en dåre när Henrik hade fått upp den på spaden och gick ett par steg emot mig. Det var nästan i klass med förra året då jag trampade på en död mus. Jag är en riktig mes! Fast Henrik är macho! Jag tjatade om den där jäkla katten och gav honom en spade och tvingade honom att ta upp den trots att han kanske egentligen inte ville. Men han gjorde det, för jag vill inte riskera att snön faller igen och katten begravs och att jag trampar på den nästa gång vi åker ut till stugan.

I trädgården låg två högar hundbajs. Det gjorde det förra året också när vi kom ut där mitt i vintern och jag retar mig på hundägarna som låter dem springa lösa och inte plockar upp bajset bara för att det är vinter.

Henrik är macho

Så här skadeglad är man när man har sprungit efter Emma några meter tillsammans med död katt.

Luftvärmepumpen fungerar fenomenalt. Det är inte så kallt i stugan och stugdoften är borta. Det luktar bara rent och det är en fröjd. Inga möss kommer heller in och det är en himla tur för annars hade jag aldrig satt min fot där igen.

Ikväll satt vi och pratade om stugan, vad vi skall göra till våren och sommaren och att vi måste kalka gräsmattan. Det känns så otroligt avlägset. I februari flyttar vi ju och jag tycker att det är otroligt spännande men också nervöst och konstigt. Då har jag ändå bott på elva olika ställen i mitt liv och vet hur det är att flytta. Henrik har flyttat en gång och det var när han flyttade hemifrån. Han är hundra gånger mer nervvrak än vad jag är. Nu skall vi bara sälja lägenheten och sedan flyter nog allt på som det skall. Allt känns så fruktansvärt overkligt.

Annonser

Bildspel sovrum 10 december 2010

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Trädgård, Uncategorized, Ute.
add a comment

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det går framåt, sakta men säkert. 04 september 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Renovering, Ute.
add a comment

För några dagar sedan hjälpte Arvid oss att måla så nu är inte längre uterummet bajsbrunt: varken utvändigt eller invändigt. Nu är det rött. Falurödfärgrött och det är jättesnyggt trots att Henrik blir svart i ögonen av avund varje gång han ser Joakims stuga som nu är blankt cuprinolröd på kortsidan.

Linus kom också förbi och popnitade (heter det så?) någon typ av fönsterbläck som inte är ett fönsterbläck utan ett bläck som sitter under ytterdörren. Det ramade in dörren så att det blev riktigt snyggt.

Toalettfönstret blev också kantat av vita brädor.

Nu är stugan nästan färdig utvändigt och det börjar se riktigt fint ut även om det fortfarande inträffar att man får rusa ut i storm och regn och dra i presenningar och klamra sig fast i stuprör för att inte vattnet skall rinna in under stugan. Och nu känns det som att hösten är här på riktigt och Henrik är tröttare än förr och Henriks mamma tror att vi snart skall lämna stället och flytta in till stan.

Men icke sade nicke. Stugan blir lika lite av med oss som vi blir av med den. Och snart, snart, kommer nog den dagen då vi kan börja sätta gipsskivor i sovrummet och bygga en sängstomme och göra allt det där som jag har längtat efter sedan den första biten fjällpanel slets av från utsidan av stugan. Och någon gång till vintern har vi en nästan färdig stuga. Kanske.

Fler bilder … 28 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning, Ute.
add a comment

Knutarna är nu på plats och det är inte så hiskeligt mycket kvar att göra utvändigt på stugan nu.

Det känns bra. Allt invändigt jobb i sovrummet kan vi göra när snålblåst och höstrusk knackar på dörren men innan dess skall så klart nya vindskivor oljas, målas och fästas upp; uterummet skall målas klart och en bräda skall sättas upp än här och än där; men visst: ”man börjar se ljuset i tunneln”, för att citera Henrik.

DSC_0654 (Small)

DSC_0649 (Small)

Vi har köpt en ”väggljusstake” som blev riktigt bra på vår vägg. (När jag berättade det för min mor, anlade hon sin svensklärarröst och talade om att en sådan där ljusstake heter något speciellt, men nu kan jag inte minnas vad det var. Sorry, mammsen!)

Både jag och Henrik blev förälskade när vi såg den där ljustaken och konstaterade att det är märkligt hur lika smak vi har när det gäller inredning. Således hamnade ljustaken på vår vägg innan han hade fått lön trots att vi hade lovat oss själva att inte köpa någonting mer innan dess. Känns det igen? 😉

DSC_0645 (Small)

DSC_0630 (Small) (2)

Samma dag som vi köpte ljustaken stod jag utomhus och målade knutar. När jag kom in hade Henrik dukat fram mat och tänt levande ljus överallt. Synd att det inte ser så mysigt ut på bilden bara …

DSC_0659 (Small)

DSC_0623 (Small)

Jag kom på att jag inte har lagt upp någon bild på den fantastiska klockan som jag köpte för någon månad sedan. Den är så stor att man kan se hur mycket klockan är trots att man är ute i trädgården =)

Jag kom även på att det är ganska dåligt med bilder på hur det ser ut runtomkring stugan. Här är några bilder (fler kommer när vi har fått ordning litet mer på trädgården. Vi har inte riktigt haft tid med det i sommar):

DSC_0597 (Small)

Vår gata

DSC_0594 (Small)

Stigen utanför vår trädgård

DSC_0592 (Small)

50 meter från stugan

DSC_0593 (Small)

DSC_0596 (Small)

Sagan om de tre diskmaskinerna 17 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning, Renovering.
add a comment

Egentligen var inte alls tanken att vi skulle börja göra om i köket just nu. Vi har tillräckligt mycket annat att göra här innan sommaren är slut ändå och ett kök kan man göra om i till vintern när det är för osäkert väder för att jobba utomhus.

Att köket görs om nu började egentligen med att Henrik kved, halvt på skoj men kanske ändå lite på allvar, om att hans diskmaskin (det vill säga jag) inte riktigt fungerade alltid. En arbetskamrat till Henrik förbarmade sig då över honom och skänkte därför honom en diskmaskin (en riktig alltså; inte en som pratar eller tjatar eller kanske ändå är ganska trevlig för det mesta). Denna (riktiga) diskmaskin hamnade först och främst i det rum som numer kallas för ”byggrummet” men när ”byggrummet” började göras om förflyttades den riktiga diskmaskinen till köket där den stod mitt på golvet, oinkopplad, bredvid en för diskmaskinens räkning utsliten lådhurts. Till saken hör att en likaledes oinkopplad diskmaskin även står hemma i lägenheten och tar upp plats i ett skåp som egentligen skall hysa kastruller och stekpannor. Till följd av detta står dessa kastruller på golvet.

Nu fick den första diskmaskinen (det vill säga jag) nog och blev trasig på riktigt. Diskberget växte och växte och nu stod Henrik där med tre obrukbara diskmaskiner.

Det tog en hel dag, mycket svärande, fyra gånger fram och tillbaka till Hornbach och sedan hade stugan äntligen fått en fungerande diskmaskin.

Vi fick en bänkskiva av Christian (det var han som gav oss diskmaskinen också) så den lades på plats igår tillsammans med plastgolvet som vi köpte för en hundralapp för någon månad sedan. Resultatet blev över förväntan och trots att vi sammanlagt inte har lagt mer än två dagar och 600 kronor på hela köket så känns det som nytt.

Fler bilder kommer vid ett senare tillfälle men här kommer några i alla fall:

IMG_0655 (Small)

Henrik sågar i köksskåpet

IMG_0646 (Small)

Hejdå fula plastmatta!

IMG_0650 (Small)

Mattejp

IMG_0660 (Small)

detalj (Small)

IMG_0665 (Small)

Nu är väggarna borta och jag är lika cool som Mel Gibson och Rambo :) 18 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Ute.
add a comment

Nu ser vårt framtida sovrum ut som några stolpar, ett golv och ett hängande tak. Fönstren är borta; större delen av väggarna likaså. Henrik och Mike och Linus jobbade på utsidan medan jag drog ned panelen på insidan. Mot slutet fick jag hjälp av Kajsa.

Det började regna och vi fick avbryta alldeles för tidigt igår. Idag regnade det också så det var inte mycket att göra. Vi får fortsätta i morgon och därmed störa den på området så heliga ”helgfriden.” Henrik har snackat med grannarna. De verkar inte bry sig alltför mycket om vi drar igång motorverktygen vid halv nio. Får hoppas att det stämmer då också.

Jag måste erkänna att det är ganska roligt, allt det här, så länge man själv kan hjälpa till. Annars går jag mest omkring och får krypande, ilande, känslor i kroppen när jag ser Henrik och Mike köra tigersågen i väggen eller dra bort bärande bjälkar. Egentligen trodde jag att jag inte skulle kunna någonting alls, men det har varit riktigt kul att måla både invändigt och utvändigt; det har varit skitroligt att dra den fräsande tigersågen genom ett stycke trä eller som igår, stå med hammare, kofot och stämjärn och slå, dra, slita bort panelen från väggen och sedan se väggen mer och mer bli till ett skal för att sedan försvinna helt.

”Tänk vad kul det hade varit att jobba som exempelvis snickare”, sade jag till Henrik i gårkväll. Med slutna ögon hummade han lite som svar. ”Tänk vad kul att bara kunna säga att nu gör vi så här och så här och sedan göra det och att det dessutom blir bra.”

”Du är inte tillräckligt stark eller lång för att bli snickare”, mumlade Henrik halvt i sömnen. ”Dessutom har du ont i din axel.”

Ja, det värkte lite i min axel. Det gör så ibland och jag förbannade mig själv för att jag inte hade tagit med mig mina tabletter till stugan. Fast det var ändå inte så farligt. Jag skulle nog kunna sova i alla fall. Så sträckte jag ut mig över bäddsoffan; det knyckte till i axeln och efter ett för mig nästan öronbedövande knakande så kunde jag inte längre röra vare sig axel, armbåge eller fingrar längre.

Så låg jag där och vred mig fram och tillbaka medan tårarna rann utan att jag kunde göra någonting åt det.

”Säg till om jag skall köra dig till akuten”, sade Henrik.

”Jag skulle aldrig vilja bli snickare”, kved jag som svar.

Det tog en stund innan jag lyckades trycka till axeln mot kanten av soffan, dra till och så knakade och krasade det till. Plopp! Så var axeln på plats igen.

”Det hade varit tufft att vara snickare ändå”, tänkte jag innan jag somnade och sov ända fram till eftermiddagen.

——

”Hörru Rambo!” sade Henrik efter han hade läst det här blogginlägget. ”I natt var det inte riktigt precis som Mel Gibson gjorde i Dödligt vapen då han bara slår axeln mot en dörrkarm och så hamnar den rätt. Riktigt så tuff var du inte. Dessutom tog det ju flera timmar!”

”Men jag fick ju den på plats igen!” svarade jag.

”Tur för dig att du fick den på plats innan vi åkte till akuten. Om jag hade tvingats köra dig mitt i natten och du hade fått den rätt innan vi var framme, så hade jag blivit förbannad. Nu var det ju bara tur i oturen att du faktiskt lyckades. Rambo … tsss.”

DSC00452 (Large)

DSC00454 (Large)

DSC00455 (Large)

DSC00458 (Large)

DSC00456 (Large)

DSC00457 (Large)

Uppdaterat i efterhand #2 16 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Inredning, Renovering, Ute.
1 comment so far

090611

Till köket har vi köpt ett schackrutigt golv i PVC-plast för hundra spänn. Sedan skulle vi bara byta knopparna och handtagen mot svarta dito och kakla, alternativt sätta in plexiglas med tapet under som stänkskydd. Det låter inte så jobbigt, tänkte jag som får nervsammanbrott över varje större ändring som görs.

Så hör jag ljudet av en tigersåg som äter sönder köksskåpet. Henrik ligger på golvet med huvudet under vasken och vita plaströr ligger utspridda omkring honom.

”Ja, alltså, det läcker lite här”, säger han. ”Så jag fick såga upp lite för att se så det inte är massa mögel å skit. Dessutom är ju hela köket alldeles för lågt så vi får inte in diskmaskinen.”

”Det är jättebra arbetshöjd för mig”, säger jag som är drygt en halv meter kortare än vad han är. ”Äntligen kan jag diska och samtidigt nå överallt.”

”Du behöver inte diska nu när vi har skaffat diskmaskin”, säger han.

När jag slutligen hade smält tanken på att hela köket skall rivas ut och började tänka att fan, det är ju ganska bra ändå, eftersom vi nu kan välja precis hur det skall se ut; då börjar Henrik och Mike riva i fjällpanelen utanför vårt framtida sovrum.

”Vi skall bara byta ut några plankor”, till: ”Vi får byta ut alla plankor”, tills idag: ”Äh, fan, när vi är klara här så är bara reglarna kvar; och reglarna skall vi ju ändå byta!”, är en ganska stor ändring i planeringen som alla andra utom jag verkar tycka är hur bra som helst.

”Ni skall väl lägga plastmatta och isolera golvet i sovrummet?” frågar Mike.

”Ja, precis”, svarar jag. ”Eller laminat.”

”Skitbra. Då bryter vi upp golvet också! Det blir mycket enklare så.”

För mig är det oförståeligt hur det kan bli enklare att bryta upp hela golvet, men nu är det ju ändå Mike som är snickare och inte jag. Och dessutom är det väl inte jag som skall göra grovgörat heller för den delen. Jag får väl vara nöjd med att jag har fått stugan röd. Nåja, till hälften i alla fall.

För två dagar sedan målade vi halva stugan röd. Det blev jättefint. Sedan dess har vi tjafsat om knutarna. Jag vill ha vita knutar och Henrik vill ha svarta.

”Vi får singla slant”, sade Henrik, men jag tänker inte ge mig.

Då ställde sig Mike på min sida.

”Klart att knutarna skall vara vita!”

Jag hoppas att det blir så också. Får jag vita knutar så kan de riva hur mycket de vill och bryta upp golvet också för den delen. En stuga skall vara röd och den skall ha vita knutar. Så det så!

Idéskiss 06 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Trädgård, Ute.
add a comment

En man som har stuga en bit ifrån oss kom förbi för att låna el. Han skulle hjälpa vår granne att klippa en häck.

”Ni borde klippa er häck snart, annars kommer den att ramla”, sade han och innan vi visste ordet av hade han klippt vår sida av häcken också.

Mannen berättade att han hade haft stuga på området ända sedan det byggdes och han berättade att just vår stuga var ganska unik. Vår stuga är en av ytterst få på vårt område som inte är ett färdigt modulhus. Istället är vår stuga byggd på plats av den första personen som fick tillstånd att arrendera tomten. Det förklarar varför det inte finns någon planritning över stugan och det förklarar också varför vår stuga inte liknar någon annan som vi har sett.

Vi har ännu mycket kvar att göra i och omkring stugan. I väntan på svar på vår bygganmälan har vi börjat pula lite i trädgården och nu börjar vi bestämma för hur vi vill att det skall se ut. Nästa vecka är det dags att byta fönster, sätta igen en dörr som inte leder någonstans och sätta upp ny fjällpanel. Kanske blir vår stuga snart röd också. Efter det skall vi sätta in diskmaskin och göra om i köket. Kanske blir vi inte färdiga innan sommaren är slut, men vi är i alla fall på god väg.

Här nedan ser ni vår egenhändigt icke skalenliga idéskiss på hur det kommer att se ut när allt är färdigt:

skiss

Inom några veckor kommer vi förmodligen att ha Internet också. Det börjar bli ohållbart att åka in till stan för att kolla mailen. När vi väl har det, hoppas jag att kunna uppdatera bloggen lite mer frekvent än nu.

”Usch, det luktar gödsel!” var det första min sommarstugehatande mor sade när hon klev ur bilen igår när hon var på besök för första gången. Hon förstår inte vitsen med sommarstuga och hon tycker inte om att vara på landet. Därför kändes det som ett riktigt bra betyg när hon väl kom in i stugan, såg sig förvånat om och utbrast:

”Det här känns ju inte som en stuga! Det här känns som en… som ett…”

”Som ett litet hus!” fyllde jag i.

”Exakt!” svarade hon. ”Här är ju jättestort och inte alls stugit och toaletten är ju jättefin!”

Hon har nog omvärderat sin åsikt om att sommarstugor är trånga förfallna ruckel med mulltoa och utan el.

Nya bilder 22 juni 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning.
3 comments

Nu har vi äntligen nya bilder på stugan. Det är lite småpill att ordna i storstugan men det börjar ändå kännas ganska färdigt.

valkommen

Välkommen hem till oss! Den här texten ordnade vi igår.

DSC_0391 (Large)
Filttofflor till utlåning är inte helt fel; speciellt inte med tanke på att det kan bli lite kyligt på golvet under kvällarna.

Gasolkaminen har vi fått av Henriks föräldrar.

DSC_0374 (Large)

Symaskinen lämnade de gamla ägarna kvar. Det är en av få av deras grejer som vi faktiskt har sparat. Flaskan med patentlock hittade jag i ett skåp.

spottning

Emaljskyltarna har jag köpt från en byggnadsvårdsbutik.

DSC_0389 (Large)

DSC_0377 (Large)

Soffa Månstad från IKEA med prydnadskuddar från Rusta; tevebordet har vi fått av Mike. Tavlan på väggen är ett 3D-motiv. Den hittade vi på Hornbach. Bordet är från de gamla ägarna och lampan har vi fått av Linus.

DSC_0371 (Large)

Teven fick vi av danskarna två hus bort. Högtalarna och subben har vi köpt på blocket. Förstärkaren fick vi av Linus.

DSC_0401 (Large)

Visst blev det snyggt med fondtapeten!

DSC_0416 (Large)

Snart midsommar … 18 juni 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Renovering, Trädgård.
add a comment

För första gången sedan stugan köptes satte vi oss igår i trädgården. Mörkret skapade skuggor i varje vrå och ljusen brann i lyktan som jag fick när jag slutade på jobbet. Det var ganska rått i luften och en kylig vind drog in över oss där vi satt med iskalla fingrar kring en 33 cl ölburk som vi delade. Det gjorde inte så mycket att klockan hade slagit till midnatt eller att himlen var molntung. En igelkott kilade snabbt, genom mörkret, över gräsmattan. Henrik såg ut som om han skulle stupa av trötthet.

Ändå var det en häftig känsla att sitta där. Nu; föst nu känns det som om det här är på riktigt. Nu känns det som om det här stället är vårt på riktigt.

Det börjar arta sig i stugan nu. Henrik och hans far tapetserade häromdagen. Givetvis gick det inte att återanvända alla listerna så jag och Linus fick åka iväg för att köpa nya, så nu är listerna vid den tapetserade väggen av obehandlat trä medan listerna i övriga stugan är mörkt bruna. Om Henrik får som han vill, skall de nya listerna betsas idag. Jag tycker att han borde ta det litet lugnt. Han har hållit på med stugan varenda kväll till omkring 12 på natten nu i snart två veckor. Han vill att allt skall vara tipptopp till midsommar men hur vi än gör så kommer vi aldrig att bli färdiga så han kan lika gärna ta det litet lugnt, tycker jag.

Ibland hade jag önskat att jag kan göra mer i stugan utan att ledas av Henrik. Han jobbar ju ändå varje dag och jag gör ändå inte så himla mycket om dagarna så om jag hade varit litet mer händig hade jag kunnat få ganska mycket uträttat. Men jag har tummen mitt i handen och jag har aldrig någonsin gjort någonting sådant här, så det är svårt för mig att göra någonting om ingen visar hur man gör först.

Det är kanske som den arga snickaren säger: ”Har man aldrig slagit i en spik, skall man inte ha hus!” Innan stugan köptes hade jag aldrig hört talas om målartvätt och jag hade aldrig målat en vägg; men jag lär mig, det gör jag.

Igår kväll vid 23-tiden ställde sig Henrik och drog kablar. Då tänkte jag: ”Men herre Gud! Låt det där vara! Vi kan göra det i morgon och hinner vi inte det, så gör det väl inte så himla mycket. Folk skiter väl i om en kabel hänger löst när de är här för att fira midsommar!” Men Henrik gav sig inte och tur är väl kanske det ändå. Annars hade vi väl aldrig hunnit så pass långt som vi faktiskt har hunnit nu.

Den lilla kameran försvann i renoveringsröran men är tillbaka nu. Bilder kommer senast efter helgen.