jump to navigation

Stugan är röd och julfin i metertjock snö. Henrik förfryser näsan. 21 december 2010

Posted by Emma Kastell in Ute.
add a comment

Det har varit och är fortfarande den värsta vintern i mannaminne. I natt snöade det ytterligare en decimeter och jag har aldrig sett så mycket snö. I stan ligger temperaturen på minus 10 grader och vi beslutade oss därför för att kolla upp temperaturen vid stugan. Där är det alltid några grader kallare än i stan.

20 minusgrader?! Det kan väl ändå inte stämma! Vi betraktade staplarna på datorn en stund och konstaterade sedan att det här måste kontrolleras. På med termobyxor och mössa, termos med varm choklad i en påse och frysta lussekatter och sedan bar det av.

Vägarna var glashala och vi fick parkera bilen mitt på parkeringen istället för att köra in den på vår parkeringsplats. Månen såg hel ut och lyste upp himlen och snön så pass mycket att ficklampan var överflödig. Snön gnistrade som diamanter och bilen som vi lämnade hade snökristaller på fönstren. Vi pulsade framåt i snön. Den var så djup att den nådde mig till knäna.

Det är den kallaste december på 100 år och jag har kraftiga kängor och termobyxor. Henrik har vindjacka och gymnastikdojor. Jag förstod inte hur mycket han frös förrän vi kom tillbaka till bilen efter en blixtvisit i stugan. Temperaturen hade då sjunkit till minus 23 grader och jag har aldrig varit med om sådan kyla.
Henriks näsa var vit. Vit som snön och vit som krita. Jag greps av panik.

”Aj! Varför i helvete biter du mig i näsan?!”

Jag hade sugit tag i Henriks nästipp.

”Titta i spegeln! Åh, herregud, titta i spegeln!” gastade jag och Henrik glodde i backspegeln, sedan började han skratta. Den kritvita nästippen blev långsamt blårödlila igen.

Annonser

Bildspel sovrum 10 december 2010

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Trädgård, Uncategorized, Ute.
add a comment

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett nytt sätt att se 08 september 2009

Posted by Emma Kastell in Ute.
add a comment

Henrik har blivit sjuk; ligger och rosslar i sängen, är stekhet och säger att han inte alls har feber och att han inte har tid med sådant här eftersom vi har en hel djävla stuga att fixa med. Med våld tvingade jag in en Ipren i hans mun och sedan gick vi ut en sväng eftersom det var över 25 grader inomhus och Henrik höll på att brinna upp. Vi var nog bara ute i tio minuter innan vi fick gå hem igen.

För en gångs skull gick vi i alla fall åt det ANDRA hållet mot vad vi brukar göra när vi är ute och går i vårt område. Normalt sätt går vi oftast samma runda: ut från vårt område, ut på stigen över ängen och sedan till Joakims stuga eller förbi Joakims stuga och förbi björnbärsbuskarna och ut mot dammarna. Idag gick vi som sagt åt andra hållet. Tråkigt, tyckte jag först, men tänkte att det egentligen inte spelar någon roll eftersom Henrik ändå är sjuk och förmodligen inte skulle orka gå så långt.

Men tråkigt? Den där jäkla kullen går man ju förbi minst två gånger om dagen eftersom den tornar upp sig precis bakom parkeringsplatsen.

Men att sitta i gräset UPPE på kullen var en helt annan femma. Wow, vilken utsikt! Härifrån ser man landskapet på ett helt annat vis. Jag skall gå dit och ta en bild någon dag. Stugbyn såg ut som ett virrvarr av leksakshus och mitt i alltihop vajade flaggan i tiometersflaggstången på gröningen. Vi såg ut över åker och äng och långt, långt borta såg vi Skabersjö kyrka som en liten vit fläck inte större än en legobit. Det var mäktigt!

”Det här är ju en perfekt pulkabacke för Simon”, sade Henrik och tyckte att vi skulle åka snowracer med honom till vintern om vi har snö här då. Ett rykte säger nämligen att när det är gråblött vinterregn i Malmö så är det dalande snöflingor och gnistrande vita täcken över markerna här ute.

Det är ju livsfarligt att åka pulka i den här backen, tänkte jag, men insåg sedan att det nog är en viss skillnad på att vara 25 år och mesigt vuxenrädd för allt och att vara nio år och bäst i hela världen.

Så bestämde vi oss för att åka pulka och snowracer till vintern och sedan gick vi hem och Henrik stupade rakt ned i sängen.

Det går framåt, sakta men säkert. 04 september 2009

Posted by Emma Kastell in Inne, Renovering, Ute.
add a comment

För några dagar sedan hjälpte Arvid oss att måla så nu är inte längre uterummet bajsbrunt: varken utvändigt eller invändigt. Nu är det rött. Falurödfärgrött och det är jättesnyggt trots att Henrik blir svart i ögonen av avund varje gång han ser Joakims stuga som nu är blankt cuprinolröd på kortsidan.

Linus kom också förbi och popnitade (heter det så?) någon typ av fönsterbläck som inte är ett fönsterbläck utan ett bläck som sitter under ytterdörren. Det ramade in dörren så att det blev riktigt snyggt.

Toalettfönstret blev också kantat av vita brädor.

Nu är stugan nästan färdig utvändigt och det börjar se riktigt fint ut även om det fortfarande inträffar att man får rusa ut i storm och regn och dra i presenningar och klamra sig fast i stuprör för att inte vattnet skall rinna in under stugan. Och nu känns det som att hösten är här på riktigt och Henrik är tröttare än förr och Henriks mamma tror att vi snart skall lämna stället och flytta in till stan.

Men icke sade nicke. Stugan blir lika lite av med oss som vi blir av med den. Och snart, snart, kommer nog den dagen då vi kan börja sätta gipsskivor i sovrummet och bygga en sängstomme och göra allt det där som jag har längtat efter sedan den första biten fjällpanel slets av från utsidan av stugan. Och någon gång till vintern har vi en nästan färdig stuga. Kanske.

Fler bilder … 28 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Inredning, Ute.
add a comment

Knutarna är nu på plats och det är inte så hiskeligt mycket kvar att göra utvändigt på stugan nu.

Det känns bra. Allt invändigt jobb i sovrummet kan vi göra när snålblåst och höstrusk knackar på dörren men innan dess skall så klart nya vindskivor oljas, målas och fästas upp; uterummet skall målas klart och en bräda skall sättas upp än här och än där; men visst: ”man börjar se ljuset i tunneln”, för att citera Henrik.

DSC_0654 (Small)

DSC_0649 (Small)

Vi har köpt en ”väggljusstake” som blev riktigt bra på vår vägg. (När jag berättade det för min mor, anlade hon sin svensklärarröst och talade om att en sådan där ljusstake heter något speciellt, men nu kan jag inte minnas vad det var. Sorry, mammsen!)

Både jag och Henrik blev förälskade när vi såg den där ljustaken och konstaterade att det är märkligt hur lika smak vi har när det gäller inredning. Således hamnade ljustaken på vår vägg innan han hade fått lön trots att vi hade lovat oss själva att inte köpa någonting mer innan dess. Känns det igen? 😉

DSC_0645 (Small)

DSC_0630 (Small) (2)

Samma dag som vi köpte ljustaken stod jag utomhus och målade knutar. När jag kom in hade Henrik dukat fram mat och tänt levande ljus överallt. Synd att det inte ser så mysigt ut på bilden bara …

DSC_0659 (Small)

DSC_0623 (Small)

Jag kom på att jag inte har lagt upp någon bild på den fantastiska klockan som jag köpte för någon månad sedan. Den är så stor att man kan se hur mycket klockan är trots att man är ute i trädgården =)

Jag kom även på att det är ganska dåligt med bilder på hur det ser ut runtomkring stugan. Här är några bilder (fler kommer när vi har fått ordning litet mer på trädgården. Vi har inte riktigt haft tid med det i sommar):

DSC_0597 (Small)

Vår gata

DSC_0594 (Small)

Stigen utanför vår trädgård

DSC_0592 (Small)

50 meter från stugan

DSC_0593 (Small)

DSC_0596 (Small)

Det blir vita knutar! :) 07 augusti 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
Tags: ,
add a comment

Henrik har rivit ned innertaket i vårt framtida sovrum och efter det var det dags att krypa upp på vinden. Det har inte funnits någon lucka upp dit så vi trodde så klart att det skulle vara tomt där uppe. Men icke sa nicke!

De människor som en gång i tiden fick för sig att sätta upp takpanel i det där rummet, måste ha varit ofantligt lata; eller korkade. Inbyggt mellan yttertak och innertak låg en hel bal glasull och en hög med fjällpanel.

Henrik har plastat en tredjedel av taket ovanför resten av stugan nu i alla fall och snart skall det tilläggsisoleras. Den gamla isoleringen var alldeles för tunn.

Häromdagen oljade jag in brädor och Henrik drog ett lager vit färg på dem. Vi skall alltså ha vita knutar kring stugan och vita brädor kring fönstren; inte svarta! Så idag, för att fira att jag har vunnit kampen om färgvalet, fördrev vi fredagskvällen med att skrapa bort gammal fogmassa från fönstren (vi har ju köpt dem begagnade) och efter det slog Henrik in brädor runt fönstren. Så var det alltså dags för mig att måla dem och fönsterlisterna vita. Shit, vad snyggt det blev! Vi höll på fram till halv 12-tiden i natt och till hjälp hade vi två bygglampor för att lysa upp så att man såg något så när bra. Grannarna måste ha trott att vi var galna.

IMG_0640 (Small)

Den fula takpanelen är borta!

IMG_0642 (Small)

En del av vinden …

IMG_0641 (Small)

All den här isoleringen skall upp på taket och det blir Henrik som får krypa. Jag tycker faktiskt nästan synd om honom 🙂

Nu är vi en bra bit på väg! 29 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
Tags: ,
add a comment

Det tog inte mer än en timme, sedan hade Henrik och Mike slängt upp fjällpanel på kortsidan också och Hans hade fyllt släpet med kasserat virke.

IMG_0624 (Medium)

Det var en gång en brun stuga …

IMG_0622 (Medium)

… som revs; byggdes om och målades röd!

IMG_0625 (Medium)

Panelen är på plats! 28 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
add a comment

I två dagar har jag och Hans stått och grundmålat fjällpanel. Jag är glad att jag har fått hjälp för dels har det gått mycket snabbare att måla och dessutom är det mycket trevligare när man är två som gör det.

När vi hade stått och målat en stund så kom Mike plötsligt förbi. Han stod en stund och tittade på oss, rökte två cigaretter och drog sedan ut den stora sågen från stugan. Så mätte han lite, tittade lite, sågade lite och pang; så hade hälften av stugan fått en ny yttervägg – redan innan Henrik kom hem från jobbet. Det gick skrämmande fort.

Nu har vi yttervägg på hela långsidan av stugan och äntligen känns det som om korken har dragits ur. Visst är det mycket kvar att göra men det känns i alla fall som att vi är en bra bit på väg. Nu är det kortsidan kvar och insidan också så klart. Sedan är det bara knutarna som skall på plats och lite annat småpill. Antagligen är vi nästan färdiga till min födelsedag. Det känns riktigt bra.

IMG_0607 (Medium)
Välbehövd målarhjälp

IMG_0609 (Medium)

IMG_0611 (Medium)

Mike in action!

IMG_0610 (Medium)

Folk har sagt till mig och Henrik att man måste sätta fjällpanelen uppifrån och sedan gå nedåt. Idiotiskt, tycker Mike. Om det är snett är det ju bättre att det blir det där uppe än där nere.

IMG_0612 (Medium)

Henrik ser fundersam ut …
IMG_0616 (Medium)

henrikmike (Medium)

Bilder från renoveringen 26 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Renovering, Ute.
1 comment so far

Nu består inte längre vårt framtida sovrum av enbart tak, golv och däremellan pinnar.

I fredags när Henrik var på jobbet målade jag fjällpanel. Det är klart både svårare och tråkigare att måla panelen när den ligger på marken än när den sitter på stugan. Jag var så nersölad med rödfärg att Henrik garvade åt mig när han såg mig.

På kvällen sågade jag reglar och Henrik skruvade upp dem. Jag är inte bra på att skruva. Hur jag än gör så får jag inte in skruven i träet och skulle jag mot förmodan lyckas få in någon skruv så tar det tio minuter och efter det är skruven sned, bitset har gått av och jag har ont i armarna. Vad jag däremot tycker är riktigt roligt, är att såga. Det tog sin lilla tid innan jag äntligen vågade ta tag i handtaget till den där monstruösa maskinen, trycka in knappen och så kötta sönder de där faktiskt ganska tjocka reglarna. Det går hur lätt som helst och är skitroligt. Vad som är mindre roligt är att mäta. Jag mäter sämre än vad en treåring gör och jag svär och fräser en lång stund innan jag äntligen vågar sätta sågen i trästycket.

”Om du sågar måste du mäta också, annars är det ju ingen vits att du sågar”, säger Henrik. ”Om jag måste mäta åt dig så kan jag ju lika gärna såga också.”

Sedan bestämde jag mig för att det var så pass roligt att såga att det var lika bra att se till att lära sig mäta. Ibland fick jag såga lite extra, eftersom det blev fel, men det gjorde inte så mycket. Jag råkade i varje fall inte mäta så att det blev helt galet.

Efter en stund började det att regna. Det gör det mest hela tiden men att man blir blöt gör inte så mycket; värre är det med byggandet. Regnar det alldeles för mycket kan man inte bygga alls, men regnar det lite mer lagom så får man häfta fast några presenningar som man ändå trasslar in sig i hela tiden. Under loppet av trettio minuter, halkade jag i samma lerpöl tre gånger.

Så hjälpte Joakim till att isolera och häfta upp vindpapp och sedan kom Hans och stannade tills elvatiden på kvällen. Snart är vi färdiga med byggandet, tänker jag. Om bara tiden kunde räcka till och det hade slutat regna.

Här kommer några blandade bilder från vår renovering:

Så här roooligt är det att tvätta fasaden med målartvätt

Så här roooligt är det att tvätta fasaden med målartvätt

Henrik står på stege och tvättar där jag inte når

Henrik står på stege och tvättar där jag inte når


Falu rödfärg så klart!

Falu rödfärg så klart!

Oj, så rött det blev! Ska det verkligen vara så här? Det kan väl inte bli snyggt? Grannen har ju mycket mörkare och blankare färg. Den här är ju matt!

Oj, så rött det blev! Ska det verkligen vara så här? Det kan väl inte bli snyggt? Grannen har ju mycket mörkare och blankare färg. Den här är ju matt!

Jo, men titta! Det blev nog ganska bra ändå!

Jo, men titta! Det blev nog ganska bra ändå!

Nästan färdig med ena sidan!

Nästan färdig med ena sidan!

IMG_0569 (Medium)

Så här såg det ut under dörren när eternitplattorna hade tagits bort.

Så här såg det ut under dörren.

Linus sågar bort balken under huset

Linus sågar bort balken under huset

IMG_0575 (Medium)

Att byta balkar och plintar under stugan är inte det lättaste ...

Att byta balkar och plintar under stugan är inte det lättaste ...

Jocke och Linus hjälper till att sätta in det sista fönstret.

Jocke och Linus hjälper till att sätta in det sista fönstret.

Det nya fönstret är på plats!

Det nya fönstret är på plats!

Javisst går det att bygga även när det regnar! Står man under plasten blir man inte heller så himla våt.

Javisst går det att bygga även när det regnar! Står man under plasten blir man inte heller så himla våt.

Jag drar bort fjällpanel samtidigt som jag försöker balansera på en skranglig stege. Det är inte lätt!

Jag drar bort fjällpanel samtidigt som jag försöker balansera på en skranglig stege. Det är inte lätt!

Vindpappat och klart och sedan uppmätning av fjällpanel (ja, vi vet att man börjar uppifrån; det är bara längden som skall kollas)

Vindpappat och klart och sedan uppmätning av fjällpanel (ja, vi vet att man börjar uppifrån; det är bara längden som skall kollas)

Toalettdörren är snart borta och innan den försvinner helt måste vi ju rista lite i den med kniv.

Toalettdörren är snart borta och innan den försvinner helt måste vi ju rista lite i den med kniv.

"Skynda dig! Det börjar regna snart!" säger Jocke. Henrik får komma till undsättning och skriva färdigt.

Skynda dig! Det börjar regna snart, säger Jocke. Henrik får komma till undsättning och skriva färdigt.

Hepe hjärta Emma 2009. Gulligt va? ;)

Hepe hjärta Emma 2009. Gulligt va? 😉

Nu är väggarna borta och jag är lika cool som Mel Gibson och Rambo :) 18 juli 2009

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Ute.
add a comment

Nu ser vårt framtida sovrum ut som några stolpar, ett golv och ett hängande tak. Fönstren är borta; större delen av väggarna likaså. Henrik och Mike och Linus jobbade på utsidan medan jag drog ned panelen på insidan. Mot slutet fick jag hjälp av Kajsa.

Det började regna och vi fick avbryta alldeles för tidigt igår. Idag regnade det också så det var inte mycket att göra. Vi får fortsätta i morgon och därmed störa den på området så heliga ”helgfriden.” Henrik har snackat med grannarna. De verkar inte bry sig alltför mycket om vi drar igång motorverktygen vid halv nio. Får hoppas att det stämmer då också.

Jag måste erkänna att det är ganska roligt, allt det här, så länge man själv kan hjälpa till. Annars går jag mest omkring och får krypande, ilande, känslor i kroppen när jag ser Henrik och Mike köra tigersågen i väggen eller dra bort bärande bjälkar. Egentligen trodde jag att jag inte skulle kunna någonting alls, men det har varit riktigt kul att måla både invändigt och utvändigt; det har varit skitroligt att dra den fräsande tigersågen genom ett stycke trä eller som igår, stå med hammare, kofot och stämjärn och slå, dra, slita bort panelen från väggen och sedan se väggen mer och mer bli till ett skal för att sedan försvinna helt.

”Tänk vad kul det hade varit att jobba som exempelvis snickare”, sade jag till Henrik i gårkväll. Med slutna ögon hummade han lite som svar. ”Tänk vad kul att bara kunna säga att nu gör vi så här och så här och sedan göra det och att det dessutom blir bra.”

”Du är inte tillräckligt stark eller lång för att bli snickare”, mumlade Henrik halvt i sömnen. ”Dessutom har du ont i din axel.”

Ja, det värkte lite i min axel. Det gör så ibland och jag förbannade mig själv för att jag inte hade tagit med mig mina tabletter till stugan. Fast det var ändå inte så farligt. Jag skulle nog kunna sova i alla fall. Så sträckte jag ut mig över bäddsoffan; det knyckte till i axeln och efter ett för mig nästan öronbedövande knakande så kunde jag inte längre röra vare sig axel, armbåge eller fingrar längre.

Så låg jag där och vred mig fram och tillbaka medan tårarna rann utan att jag kunde göra någonting åt det.

”Säg till om jag skall köra dig till akuten”, sade Henrik.

”Jag skulle aldrig vilja bli snickare”, kved jag som svar.

Det tog en stund innan jag lyckades trycka till axeln mot kanten av soffan, dra till och så knakade och krasade det till. Plopp! Så var axeln på plats igen.

”Det hade varit tufft att vara snickare ändå”, tänkte jag innan jag somnade och sov ända fram till eftermiddagen.

——

”Hörru Rambo!” sade Henrik efter han hade läst det här blogginlägget. ”I natt var det inte riktigt precis som Mel Gibson gjorde i Dödligt vapen då han bara slår axeln mot en dörrkarm och så hamnar den rätt. Riktigt så tuff var du inte. Dessutom tog det ju flera timmar!”

”Men jag fick ju den på plats igen!” svarade jag.

”Tur för dig att du fick den på plats innan vi åkte till akuten. Om jag hade tvingats köra dig mitt i natten och du hade fått den rätt innan vi var framme, så hade jag blivit förbannad. Nu var det ju bara tur i oturen att du faktiskt lyckades. Rambo … tsss.”

DSC00452 (Large)

DSC00454 (Large)

DSC00455 (Large)

DSC00458 (Large)

DSC00456 (Large)

DSC00457 (Large)