jump to navigation

Den 1 februari flyttar vi! 10 december 2010

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

Här är ett bildspel av mäklarens bilder på vår nya lägenhet. Den 1 februari flyttar vi in:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Våren 2009 deltog vi i budgivning på ett 100 år gammalt gathus på 65 kvadratmeter, med eternittak och minimal trädgård när våra flyttdrömmar gick i kras. Jag blev arbetslös. Istället köpte Henrik vår älskade stuga och när ett år hade gått och jag hade arbete igen och vi i månader hade renoverat det där stället så stod vi inför det största beslutet någonsin: ska vi sälja stugan och flytta till hus?

Genom stugan har vi förstått allt som krävs när man bor i hus. Det är inte bara trädgård utan så mycket mer som måste fixas, lagas och renoveras. Trädgården hann vi inte ens med i somras trots att vi hade beslutat att vi skulle ordna den. Och tar man in hjälp i ett bygge eller av tjänster till ett hus är det inte säkert att det blir som man vill ändå. Vi bråkade i månader med företaget som installerade luftvärmepumpen innan vi fick rätt. Någon gång i somras konstaterade vi båda därmed att aldrig, aldrig skall vi bo i hus. Vi har stött på nog med problem för att förstå att ett hus som är dubbelt så stort som vår lilla stuga kräver så mycket mer.

Så började vi gå på lägenhetsvisningar igen. Innan vi köpte stugan var lägenhets- radhus- och villavisningar vårt enda helgnöje. Det slutade vi helt med när vi hade stugan och vi istället började fundera på vattenpump och vi köpte luftvärmepump och Henrik krälade på krypvinden och isolerade med glasull tills han var alldeles flammig över hela kroppen. Sakta men säkert började vi planera för en permanent flytt till stugan. Så blev det aldrig.

I slutet av sommaren hittade vi vår drömlägenhet centralt belägen i grannkommunen. Det är en etagelägenhet på 95 kvadratmeter, endast 4 år gammal och i samma prisklass som det lilla parhuset vi för länge sedan ville köpa. Idag känns det bra att vi inte köpte det huset. Den lägenhet som vi nu skall flytta till är den finaste, mest underbara lägenhet vi någonsin har varit och tittat på. Den är perfekt och där kommer vi att trivas i många år. Och vår älskade lilla stuga skall vi också behålla.

Därmed återuppstartar vi bloggen igen. Det är en tid av spänning och förväntan som vi har framför oss!

Annonser

Bildspel sovrum 10 december 2010

Posted by Emma Kastell in Bilder, Inne, Renovering, Trädgård, Uncategorized, Ute.
add a comment

Detta bildspel kräver JavaScript.

februari- och majkollage 21 maj 2010

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

Tips: klicka på ”Älskade” och på ”kolonistuga” för att se bilderna i större format.

Emma är coolast i världen! 08 maj 2010

Posted by Emma Kastell in Renovering.
1 comment so far

Ända sedan vi köpte stugan, har jag förstört X antal t-tröjor, ett par byxor och ett par, visserligen redan innan groteska, ”clogs” genom att jag har drällt målarfärg över mig och fastnat i lite allt möjligt (det är heller ingen bra idé att torka av en kniv mot tröjan – tyget har en tendens att gå sönder då och spik i fickorna till tunna knickers rekommenderas inte alls). Därför har jag alltså ganska länge letat efter ett par snickarbyxor.

Snickarbyxor i allmänhet är gjorda för normalbyggda män som mäter 1.80 meter från huvud till häl. Snickarbyxor för halvtjocka kvinnor som är en och en halv meter korta existerar alltså inte över huvud taget. Nu har jag ändå hittat något som fungerar: piratbyxor från Blåkläder! Jag ser förmodligen inte klok ut eftersom de går nästan ända ned till fötterna på mig, men nu har jag snickarbyxor och då kan man glida runt med en hammare i hammarhaken och spik i fickan och se hur cool ut som helst.

Idag har vi varit väldigt produktiva för fösta gången på länge. I byggrummet skall vi behålla fjällpanelen på insidan av ena långsidan. Den väggen målade jag med antikvit färg från Beckers för någon vecka sedan. Idag såg vi att den bruna lasyren under lyste igenom så jag målade ett andra lager idag medan Henrik satte upp reglar på kortsidan av väggen och satte upp gips även där. Sedan bytte vi: Henrik målade färdigt och jag spacklade skruvhål. Sedan provade jag på att bredspackla och det fungerade väl ganska okej, bortsett från att jag blev jäkligt hungrig eftersom jag tycker att spackel ser ut som någon seg, smarrig kakdeg.

”Äter man spackel, blir det nog som en stor, hård klump i magen”, konstaterade Henrik och sedan kom vi fram till att spackel kanske är vattenlösligt så att spacklet istället sätter igång magen. Jag vågade ändå inte prova att smaka på det, så Henrik fick fortsätta spackla medan jag gick in i köket och värmde älgmakaroner med köttfärssås från igår.

Jag har målat ett fönster mellan byggrummet och storstugan. Efter det höll jag på att börja gråta. Den förbannade lasyren lyser igenom trots att jag målade med vit cuprinol så just nu ser det ut som ett vitt fönster som någon har spytt på. Inte kul men heller inte så mycket att göra åt. Vi får prova att måla ett andra lager i morgon för att se om det kanske blir lite bättre och när vi har målat alla fönster, blir nästa projekt isolering och gipsning av taket och sedan är det bara lister, golv och tapetsering som är kvar. I morgon kommer Mike och hjälper oss. Vi börjar närma oss målet …

Utomhusspot, inomhusspot och tapetförslag. 29 april 2010

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
1 comment so far

Så här är tanken att byggrummet skall se ut innan sommaren är slut (ytterdörr åt höger och dörr in till storstugan åt vänster):

Vilket golv vi skall ha tvistar vi om ännu men ungefär den nyans som jag har gjort ovan kommer det att bli. Den blå rektangulära grejen (här tog mitt tålamod slut så jag orkade inte göra den ordentligt) kommer att fungera som sittplats på dagen och säng på natten.

Klockan är nu över ett på natten och jag har haft feber från och till i snart ett dygn. Nu mår jag lite bättre trots att jag är alldeles matt i kroppen. Ändå är det jobbigt att vara sjuk just nu, just denna fredag. I kväll kommer vi att fira vårens ankomst med majbål och grillat kött och tanken var att vårflyttlasset skulle gå till stugan den här helgen.

Just nu vet vi inte riktigt hur det blir. Jag har feber och Henrik har även han fått ont i halsen. Då är det inte roligt att flytta ut på landet, långt ifrån apotek och långt ifrån butiker där man kan köpa lassvis med Fishermans friend.

Tidigare idag, när feberfrossan gjorde att jag kräktes och miljoner små lysande fläckar fladdrade förbi mina ögon så fort jag reste mig upp, var jag benägen att hålla med honom. Nu känner jag att jag ändå vill åka ut till stugan i morgon. I somras gick det hur bra som helst att vara sjuk ute i stugan så det borde väl fungera nu också, kan man tycka.

Igår var vi på K-rauta, Bauhaus och en hel drös andra varuhus som ingår i våra drömma-och-sedan-slösa-med-pengar-runda som gör oss nästintill utfattiga emellanåt eftersom Henrik är oförmögen att drömma utan att köpa. Det gör att den rundan är helt livsfarlig om man inte har med sig någon inköpslista som vi dessvärre alltid glömmer hemma. Jag drömde och tittade på tapeter och Henrik tittade på spotlights och kom hem med några sådana idag.

Vi har köpt 25 stycken inbyggbara spotlights som vi skall sätta i taket i stugans sovrum. Inte alla 25 kanske men vi köpte dem på blocket i förrgår och fick dem billigt mot att vi tog allihop. Utomhusspotsen som Henrik kom hem med idag skall sitta under taket på stugan och dessa skall monteras samtidigt som inomhusspotsen när vi sätter upp innertaket.

Jag hittade en tapetbok med gamla svenska tapeter. Jag bläddrade och bläddrade och blev helt förälskad i allihop. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och konstaterade att det nog är bara jag och några få nördar till i hela världen som tycker att det är helt bedårande med tapettryck från slutet av 1800-talet så jag valde ut en handfull lite mer diskreta tapeter och slutligen fastnade jag mesigt nog för en klassisk blårandig tapet ur Duros fantastiska gammalsvenska kollektion med äldre tapeter i nytryck.

Tanken är att halva byggrummet skall få tapet och i andra hälften av rummet skall vi vitmåla den ursprungliga fjällpanelen. Inne i stugan har det ju blivit ganska modernt så tanken är nu att byggrummet skall få lite mer ”torp på landet-känsla” vilket kan bli ganska lagom till skillnad från mina stora planer i vintras på ett Carl Larsson-inspirerat rum med blå lister och röda väggar och gröna möbler. Det enda Carl Larsson får inspirera med i stugan är tavelplanscherna vid symaskinen.

Tapetförslag:

Blandade bilder på och omkring stugan 25 april 2010

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
Tags: , ,
add a comment


En av fritidsbyns många lekplatser


Dansbana. Här spelar ofta liveband och det är fullt ös på Valborgsmässoafton och midsommarafton.


Äventyrsgolfbana i uppförsbacke. Inte lätt!


Här finns bland annat affär och festlokal.


En av dammarna som på sommaren kryllar av ätlig (!) groda.

Nymålat!

Emma har målat stolpar. Vitt är mycket snyggare än svart!

Höstgryning över trädgården. Det är mäktigt!

Henrik sätter reglar.

Det s.k. ”byggrummet” sett från det stora gavelfönstret.

Isolering pågår!

Vindsutrymme

Fjällpanel som provisoriskt stuprör.

I sommar ska vi njuta! 21 april 2010

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
add a comment

Den föregående sommaren var täckt av skrubbsår på knogar, ärrade händer och armar. Svordomarna haglade tätt; hammare och träpåkar for i raseri genom luften. Den dova dunsen som uppstod när de landade i gräsmattan kan mycket väl, om man vill vara krass, illustrera den stämning som pyrde allt mer i våra sinnen ju längre tiden gick och desto mer vi insåg att nej, den här stugan blir fanimej aldrig färdig.

Ibland blev vi galna av trötthet och jag ville bara skita i allt. Kanske ville även Henrik det även om han ingenting sade. Då slängde han ned mig i skrindan som man kan låna för att forsla matvaror i och grannarna glodde stort när vi skrikande körde rally längs slingrande gångar av makadam. Cyniskt skrattade vi åt den av oss som slog sig på tummen eller råkade skada sig på något mitt i all byggröra. På rygg lade vi oss på gräsmattan och utan att säga ett ljud till varandra stirrade vi upp mot den stjärnbeströdda himmelen så länge att daggen vätade våra kläder och vi skakande av köld och trötthet tvingade oss in i värmen igen. Då, någonstans där mitt i allt kaos, hittade vi alltid tillbaka till varandra igen.

Nu skär Henrik återigen isolering men kniven har blivit slö och vi rör i burkar med färg som är så torkad att vi tvingas slänga den. Vi gnider näsorna mot reglar och bjälkar för att se efter så att de inte har mögelangripits under den stränga vintern. Vi står här mitt i all röra och jag har glömt bort att världen inte går under bara för att jag har fått ett skärsår som kommer att bli till ett ärr tvärs över handryggen. Om denna dagen hade varit i somras hade vi nog slagit ihjäl varandra. Men den här dagen är inte i somras och när den nu nalkande sommaren lider mot sitt slut kommer Henrik inte att vara vit som ett spöke i ansiktet och med mörka ringar under ögonen.

Vintern har för oss varit vår semester. Vi har gjort vad som har fallit oss in och vi har gått runt och spontanhandlat allt möjligt och lagt pengar på onödiga prylar. Vi har pratat, pratat, pratat och återigen pratat och jag har nog aldrig hört Henrik prata så mycket förr. Vi har planerat, drömt och längtat till stugan.

En gång i tiden, under en stressad sommar, sade vi att stugan skulle vara helt färdig till oktober. En annan gång, lite senare i tiden under en gråtung oktoberdag när vi insåg att vi aldrig skulle hinna, sade vi att vi skulle vara färdiga till jul. I februari när snön fortfarande var obarmhärtigt djup, sade vi att vi skulle vara färdiga med stugan innan midsommar. Idag säger vi: ”what the hell!” och nu har vi bestämt oss; vi har bestämt att nu djävlar skall vi njuta av sommaren.

Vårt blivande sovrum har i dagarna fått nya reglar och isolering. Vårt blivande sovrum har i dagarna fått lite, lite plast över isoleringen. Egentligen hade vi kanske kunnat hinna mycket längre men nu har vi bestämt oss:

Två timmar om dagen räcker. Om vi inte har ett färdigt sovrum till midsommar, så kommer ingen att bli ledsen. Om vi inte har vitlaserad panel i köket till augusti så kommer ingen att bry sig.

I sommar skall vi inte bara arbeta. I sommar skall även göra det samma som vi har gjort nu i vinter: vi skall njuta!

Nu är vi äntligen tillbaka! 03 april 2010

Posted by Emma Kastell in Renovering.
Tags: ,
add a comment

Vintern har varit sträng och snödjupet det värsta i mannaminne. Endast ett par gånger har vi varit ute i stugan och istället har vi lagt krut på lägenheten. Nya gardiner, ny taklampa och nya soffkuddar har inhandlats. De bruna, fula, mastodonthyllorna som har täckt hela vardagsrummet har flugit ut och ersatts av låga högblankvita skänkar. Den svarta suben har ersatts av en mindre högblank vit variant och i halvrummet står nu ett barbord i massiv ek och barstolar med skinnklädsel som matchar ekbänkskivan som håller uppe tangentbord och mus till datorskärmen och efter det stod vi där och sade: ”Nu är ju nästan allt i lägenheten utbytt. Vad gör vi nu?”

Vi drog till Bauhaus, K-rauta, Rusta och några ställen till och glodde på mosaik och kakel och bestämde oss för att fixa köket (som visserligen inte alls ser illa ut) och Henrik såg salig ut när han ställde sig i en duschkabin med sjukt många vattenmunstycken och sittbräda och så sade vi att vi kanske skall bygga om lägenheten till en riktig trerummare och sätta köket i halvan. Då kommer vi att bryta fuktspärren i badrummet och då måste vi ju göra om det med. Och sätta in Henriks favoritduschkabin!

Jisses! Vilken tur att solen är tillbaka och vi åkte ut till stugan idag. Hade vi inte gjort det hade vi nog ruinerat oss själva. Lägenheten är ju jättefin som den är just nu. Här behövs inget mer göras. Köket är helt okej och toaletten likaså.

Det var så länge sedan jag var i stugan att jag nästan gick förbi den och inte trodde att det var vår stuga. Så fin den är! Min bild av stugan har varit en byggarbetsplats där hälften av stugan är brun och andra hälften röd; vissa av snickerierna vita och andra svarta. Det är ju så det har sett ut under större delen av sommaren men strax innan vi flyttade in till stan igen blev vi ju så gott som färdiga utvändigt.

Vi vandrade runt i trädgården, öppnade vartenda fönster och dörr i stugan och vädrade ut. Och då kom jag på det: hade det inte varit fint om stolparna som en gång i tiden har hållit upp fönsterglas i uterummet vore vita istället för svarta?

Henrik lade an en plågad min och såg bistert på mig.

”Inte nu väl?”

”Jo, nu!” svarade jag. Och så var vi igång.

Jag målade stolpar tills burken med vit cuprinol var slut och Henrik dammsög hela stugan och rensade i ”byggrummet” som skall bli sovrum.

”Du tar död på mig”, sade han. Jag flinade.

”I somras var det du som tog död på dig själv när du varje dag byggde efter jobbet tills det var så mörkt att inte ens bygglamporna kunde lysa upp”, sade jag. ”Nu gör vi klart eländet så att vi blir något så när färdiga och kan njuta av stugan i alla fall under halva den här sommaren.”

Nu är det jul igen! 01 december 2009

Posted by Emma Kastell in Uncategorized.
2 comments

Nu har första advent passerat och vi har gett oss på att julpynta.

Efter de två senaste årens julpyntskalabalik som har låtit ungefär så här: ”Du får INTE sätta upp de där tomtarna. De är skitfula”, till ”Nejnejnej, vad gör du? Är du helt f*cking störd? De där kan du inte sätta upp!”, till ”Om du sätter upp den där så tror jag nästan, nästan att jag är beredd på att fira jul någon annan stans”, ”Jag orkar inte med det här. Nu går jag!”, så har Henrik tagit saken i egna händer.

Vi skulle alltså julpynta i söndags men när jag dök ned i papperskassarna så – fanns knappt något julpynt kvar.

Jätteskönt, tyckte jag. Jätteskönt, tyckte nog Henrik också. Men nu var det alltså första advent och vi hade inget julpynt kvar bortsett från toppen av en en gång för längesedan fullsize plastgran, en julslinga och en elektrisk ljusstake. Så vad göra?

Ekohallen är det bästa stället på jorden. Henrik stod vid verktygen och jag stod vid julsakerna och allt var frid och fröjd. Fast nu råkar det ju faktiskt vara så att min käre sambo egentligen har en liten inredningsbög gömd långt, långt, där inne i bröstet. Även om den inte syns så ofta. Så det var bara för Henrik att slita sig ifrån verktygen och sen tog det bara en kvart och sedan hade vi i alla fall julsaker till halva lägenheten. Resten skall vi köpa om en vecka eller två, när julen är lagom nära. Och givetvis skall vi ha en stor, präktig plastgran som skall ersätta den stackars spretige sate till julgranstopp som ändå, trots allt, är ganska charmig.

Den konformade ljusformationen som syns i bakgrunden blev vi helförälskade i och köpte direkt. Och det var tur det för ett par dagar senare, när vi kom tillbaka till butiken, så var alla slut. På bilden till höger sitter Henrik vid bänkskivan som blev till datorbord och skärmen hamnade på väggen, som jag har skrivit om tidigare. Riktigt smart och platssparande.

Varför ha en tråkig adventsljusstake med vitmossa och flugsvampar i plast när man kan ha fina blockljus med motiv av snöflingor istället?

Mysbelysning

Svart julstjärneliknande kreation 🙂

Den här har jag ingen som helst aning om varför jag köpte. Blev nästan gråtfärdig när jag kom hem, men efter att ha plockat bort en stor rosett och guldsprayade kottar och petat dit tre värmeljushållare så blev den uthärdlig i alla fall.

Och så har vi då den stackars saten till jugranstopp. Men visst är den lite charmig ändå? Hm … jag vet inte varför men jag tycker att den här julgranstoppen ser ut att heta Herbert. Nåja. Här kommer ännu en bild på gamle Herbert:

Övningskörning pågår! 17 november 2009

Posted by Emma Kastell in Renovering.
Tags: ,
add a comment

För att citera min älskade sambo: ”Det kan inte bli bättre: hon kan i alla fall diska till skillnad från dig!”

Jag: ”Vem?”

Henrik: ”Min nya älskling. Hon tjatar inte, kostar mindre i drift och gör det man vill utan att klaga och gör det dessutom direkt och fullföljer arbetet genom att torka efter sig!”

”Vad?!”

”Helt underbart är det! Jag fattar inte varför jag inte lät henne flytta in för 13 år sedan när jag köpte lägenheten.”

Och nu har vi precis övningskört med Henriks nya älskling – och min också för den delen! Hon funkar prima, så nu har vi fyllt henne och hon dansar rytmiskt och sjunger till det värsta heavy metal-bandet på marknaden. Fast det gör ju inget. Disken blir ju ren i alla fall.

Sedan har vi suttit allt för länge med ett provisoriskt stativ byggt av en pall och av högar med Henriks olästa deckarböcker för att få den perfekta bilden på en levande brasa. Tro mig, det är inte lätt och bilden nedan var det bästa vi lyckades åstadkomma innan vi gav upp. Inte allt för pjåkigt, trots allt.

Lite smygreklam: diskmaskinen köptes på:Beko vitvaror. Snorbilligt eftersom de säljer ut märket.